Inte ska jag lägga ner bloggen inte...
Hej hopp!!!
Efter att ha varit borta här i från jätte länge tänkte jag nog ändå fortsätta skrivandet.
jag har befunnit mig i en glasbubbla under en lång tid,men det har faktiskt varit himla skönt.
Bara varit och inte gjort något alls....
Visst har man väl grubblat många gånger på varför livet är och blev som det blev..men kände någonstanns att det fanns en mening med allt som sker.
jag slutade att gå ut slutade att sjunga, - ja slutade med allt.
Det ända som hände var att man blev äldre utan att ta vara på livet och allt det har att bjuda på.
MEN nu så tror jag livet och alla motgångar änterligen vänt för mig....känns så i allafall.
Hela våren har jag haft valpar " 2 kullar" kull 1 4 valpar samt kull 2 8 valpar, dock inte med samma tik.
I mitten av April fick jag en inbjudan till en fest, men drog mig i det längsta för att gå dit, kände att ett gammalt gäng från förr kunde bli jobbigt att se igen, kanske hade man inget gemensamt längre efter allt som en gång hände.
Men men lite försenad och full av ångest gick jag ändå...
Det var nog då mitt nya liv började, ja det finns tydligen en mening med det mesta.
Kanske var det inte just då ändå som det började men kanske ändå...skrattar..
Nu finns det en man i mitt liv..helt otroligt....skulle ju bli nunna ju....
Trodde inte mera på kärleken....inte att den skulle drabba mig i allafall.....men nu är det så...
Känslan är svår att förklara...så pass svår att jag kanske skulle strunta i att förklara den....?
Finns nog ingen iallafall som vill veta..?!
Ska ändå försöka........kanske...
Att bli kär när man börjar bli äldre är en balansgång..man känner, tycker, och tänker på ett mera moget sätt....kanske är man lite rädd?...fast inte farligt rädd...
Det är en känsla som kommer krypande, och jag vet med mig själv att jag INTE i vanliga fall har lätt för att bli kär...
Känslan är spännande, mysig...man lever upp...känner mig omtyckt...fast fattar inte varför..hihi!!
Nu får framtiden utvisa vad meningen med allt det här är.
//Puss Morsan.
Efter att ha varit borta här i från jätte länge tänkte jag nog ändå fortsätta skrivandet.
jag har befunnit mig i en glasbubbla under en lång tid,men det har faktiskt varit himla skönt.
Bara varit och inte gjort något alls....
Visst har man väl grubblat många gånger på varför livet är och blev som det blev..men kände någonstanns att det fanns en mening med allt som sker.
jag slutade att gå ut slutade att sjunga, - ja slutade med allt.
Det ända som hände var att man blev äldre utan att ta vara på livet och allt det har att bjuda på.
MEN nu så tror jag livet och alla motgångar änterligen vänt för mig....känns så i allafall.
Hela våren har jag haft valpar " 2 kullar" kull 1 4 valpar samt kull 2 8 valpar, dock inte med samma tik.
I mitten av April fick jag en inbjudan till en fest, men drog mig i det längsta för att gå dit, kände att ett gammalt gäng från förr kunde bli jobbigt att se igen, kanske hade man inget gemensamt längre efter allt som en gång hände.
Men men lite försenad och full av ångest gick jag ändå...
Det var nog då mitt nya liv började, ja det finns tydligen en mening med det mesta.
Kanske var det inte just då ändå som det började men kanske ändå...skrattar..
Nu finns det en man i mitt liv..helt otroligt....skulle ju bli nunna ju....
Trodde inte mera på kärleken....inte att den skulle drabba mig i allafall.....men nu är det så...
Känslan är svår att förklara...så pass svår att jag kanske skulle strunta i att förklara den....?
Finns nog ingen iallafall som vill veta..?!
Ska ändå försöka........kanske...
Att bli kär när man börjar bli äldre är en balansgång..man känner, tycker, och tänker på ett mera moget sätt....kanske är man lite rädd?...fast inte farligt rädd...
Det är en känsla som kommer krypande, och jag vet med mig själv att jag INTE i vanliga fall har lätt för att bli kär...
Känslan är spännande, mysig...man lever upp...känner mig omtyckt...fast fattar inte varför..hihi!!
Nu får framtiden utvisa vad meningen med allt det här är.
//Puss Morsan.
Kommentarer
Trackback
