Lyckligt lottad.....
Hej!!
Nu har jag och son samt djur installerat oss i nya lyan hos numera kallad sambon Micke.
Första dagarna var hemska, jag drabbades av ångest..ångest av att inte själv längre ha ordentligt fot fäste.
Att lämna sitt eget och flytta in hos någon annan, något som jag aldrig tidigare i mitt liv gjort, det var tufft.
men nu efter att ha fått sätta sin egen prägel på hemmet och känna att man åter har kontroll så känns allt mycket bättre igen.
Jag är fortfarande jätte lycklig över att ha träffat en så himla genom snäll kille, som värdesätter sonen och djuren lika högt som mig...om inte högre.
Jag har aldrig varit typen som skrattar speciellt mycket, men med min sambo nu så händer det flera gånger om dagen, jag känner mig speciell inför honom, och få höra ofta att man är det bästa som hänt honom så kan man ju inte annat än må bra.
Sen jag skrev sist så har vi dels varit ute med husvagnen en helg uppe ovanför Gävle närmare bestämt Söderhamn, det var helt okej,synd bara på regnet som föll, men kul att träffa lite av hans släkt.
Nu så ska husvagnen säljas och vi satsar på en nyare vagn till sommaren 2011.
Just nu fixar vi i hemmet, lite nya möbler och prylar samt omtapetsering i kök och vardagsrum.
Att vi har samma smak för nästan allt är jätte kul då det är lätt att komma överrens om saker och ting...
Till helgen ska jag ha valpträff, hoppas givetvis att många från mina 2 sista kullar kommer, men tyvärr bor många långt bort och jag tror nog att vi inte blir så många...
Nu är det snart September och många födelsedagar framöver.
Dels så fyller min sambo 43 år den 10/9 sen vidare fyller sonen 15 år den 14/9 och sist men inte minst..jo visst e hon minst..skrattar mitt älskade lilla barnbarn..mormors hjärta NORA 1 år den 16/9.
Nu måste jag lämna datorn.
På återseende.//Morsan
Nu har jag och son samt djur installerat oss i nya lyan hos numera kallad sambon Micke.
Första dagarna var hemska, jag drabbades av ångest..ångest av att inte själv längre ha ordentligt fot fäste.
Att lämna sitt eget och flytta in hos någon annan, något som jag aldrig tidigare i mitt liv gjort, det var tufft.
men nu efter att ha fått sätta sin egen prägel på hemmet och känna att man åter har kontroll så känns allt mycket bättre igen.
Jag är fortfarande jätte lycklig över att ha träffat en så himla genom snäll kille, som värdesätter sonen och djuren lika högt som mig...om inte högre.
Jag har aldrig varit typen som skrattar speciellt mycket, men med min sambo nu så händer det flera gånger om dagen, jag känner mig speciell inför honom, och få höra ofta att man är det bästa som hänt honom så kan man ju inte annat än må bra.
Sen jag skrev sist så har vi dels varit ute med husvagnen en helg uppe ovanför Gävle närmare bestämt Söderhamn, det var helt okej,synd bara på regnet som föll, men kul att träffa lite av hans släkt.
Nu så ska husvagnen säljas och vi satsar på en nyare vagn till sommaren 2011.
Just nu fixar vi i hemmet, lite nya möbler och prylar samt omtapetsering i kök och vardagsrum.
Att vi har samma smak för nästan allt är jätte kul då det är lätt att komma överrens om saker och ting...
Till helgen ska jag ha valpträff, hoppas givetvis att många från mina 2 sista kullar kommer, men tyvärr bor många långt bort och jag tror nog att vi inte blir så många...
Nu är det snart September och många födelsedagar framöver.
Dels så fyller min sambo 43 år den 10/9 sen vidare fyller sonen 15 år den 14/9 och sist men inte minst..jo visst e hon minst..skrattar mitt älskade lilla barnbarn..mormors hjärta NORA 1 år den 16/9.
Nu måste jag lämna datorn.
På återseende.//Morsan
Dygnet behöver fler timmar....
-Ja så precis är det just nu.
Dagarna till att packa, kvällarna för att köra grejer, besöka vänner, roa oss...osv..
Planering och åter planering....
Just nu är det RIKTIGT stökigt överallt......både här som nere i nya lyan.
Men vad gör det?? Inte så länge kärleken är stark, och vi har kul.
I lördags var vi på ett födelsedagsparty, jätte trevligt!!!
Där efter en sväng på Ullis i vår byhåla....även det var kuligt.
Det är helt underbart att kunna gå ut och festa ihop med den man har kär.....att kunna ha skoj tillsammans.
Nu väntar en husvagns helg, som jag faktiskt inte alls känner för...men vad gör man inte för sin gubbe?!
Det där med husvagn har jag lagt bakom mig sen många många år sen, förr var man jämt ute med vagnen och kuska runt, till slut blir man mätt...men men...får väl gå....som sagt man ska göra allt för den man älskar, och det gäller även mig hi hih hi!!
Tack älskling för du en dag bara stod där utanför min dörr....
Det finns mening med livet, jag vet det nu.
//Puss
Dagarna till att packa, kvällarna för att köra grejer, besöka vänner, roa oss...osv..
Planering och åter planering....
Just nu är det RIKTIGT stökigt överallt......både här som nere i nya lyan.
Men vad gör det?? Inte så länge kärleken är stark, och vi har kul.
I lördags var vi på ett födelsedagsparty, jätte trevligt!!!
Där efter en sväng på Ullis i vår byhåla....även det var kuligt.
Det är helt underbart att kunna gå ut och festa ihop med den man har kär.....att kunna ha skoj tillsammans.
Nu väntar en husvagns helg, som jag faktiskt inte alls känner för...men vad gör man inte för sin gubbe?!
Det där med husvagn har jag lagt bakom mig sen många många år sen, förr var man jämt ute med vagnen och kuska runt, till slut blir man mätt...men men...får väl gå....som sagt man ska göra allt för den man älskar, och det gäller även mig hi hih hi!!
Tack älskling för du en dag bara stod där utanför min dörr....
Det finns mening med livet, jag vet det nu.
//Puss
Banden blir bara starkare för var dag...
-Ja så är det faktiskt.
Vi har nu levt tajt under en lång tid och kärleken växer sig bara starkare för var dag.
Nyss tillbaka komna från en helt underbar vecka i Mora med massa aktiviteter.
Bla så var vi i måndagskväll i väg till dansbandsveckan i Malung..MYSIGT VÄRRE!!!
Bland alla band för kvällen så var givietvis " Flamingo kvintetten " favo.
Alla gamla härliga låtar sen 60, 70 tal..nostalgi till tusen.
Favoritlåten som slår dom flesta är dock ""Ingen""
Härligt med en karl som har samma musik smak som jag själv, och dansa gjorde vi ochså....
-Ja vi tycker oftast samma om det mesta och har samma smak det är ett stort plus nu när vi ska möblera och fixa för ihopflyttning.
Resten av veckan blev det massa besök till loppisar, urkul om man just hittar det lilla extra, som vi ochså gjorde.
Ett besök på leksand sommarland blev det ochså..skitkul hade vi...det slutade med att precis innan hemgång sänkte dottern och jag en eka..hmm med oss i, mindre kul...jo det var JÄTTE SKOJ..och blöta blev vi, ja ja två modell större ska nog inte försöka samtidigt ta sig ur en liten båt...skrattar..
Vad hände mera då??
-JO jag fick sjunga dom flesta av mina dansbandslåtar på karaoken på campingen,och jag kan lova att hela stora campingen hörde och folk gilla det dom hörde, det var skojsigt.
Stugan vi hyrde var den här....
och jag kan lova att man slog huvudet fler än en gång..
Nu har min gubs börjat jobba i dag och fler vänder till Mora får vänta lite.
Men om ett par år behöver vi inte åka upp för att finna harmonin i miljön där utan då blir det väl mera att åka till stockholm för att hälsa på stressen..ha ha.
Nu ska jag ta och packa lite, längtar tills jag låser denna dörr för sista gången...
//Puss Morsan
Vi har nu levt tajt under en lång tid och kärleken växer sig bara starkare för var dag.
Nyss tillbaka komna från en helt underbar vecka i Mora med massa aktiviteter.
Bla så var vi i måndagskväll i väg till dansbandsveckan i Malung..MYSIGT VÄRRE!!!
Bland alla band för kvällen så var givietvis " Flamingo kvintetten " favo.
Alla gamla härliga låtar sen 60, 70 tal..nostalgi till tusen.
Favoritlåten som slår dom flesta är dock ""Ingen""
Härligt med en karl som har samma musik smak som jag själv, och dansa gjorde vi ochså....
-Ja vi tycker oftast samma om det mesta och har samma smak det är ett stort plus nu när vi ska möblera och fixa för ihopflyttning.
Resten av veckan blev det massa besök till loppisar, urkul om man just hittar det lilla extra, som vi ochså gjorde.
Ett besök på leksand sommarland blev det ochså..skitkul hade vi...det slutade med att precis innan hemgång sänkte dottern och jag en eka..hmm med oss i, mindre kul...jo det var JÄTTE SKOJ..och blöta blev vi, ja ja två modell större ska nog inte försöka samtidigt ta sig ur en liten båt...skrattar..
Vad hände mera då??
-JO jag fick sjunga dom flesta av mina dansbandslåtar på karaoken på campingen,och jag kan lova att hela stora campingen hörde och folk gilla det dom hörde, det var skojsigt.
Stugan vi hyrde var den här....
och jag kan lova att man slog huvudet fler än en gång..
Nu har min gubs börjat jobba i dag och fler vänder till Mora får vänta lite.
Men om ett par år behöver vi inte åka upp för att finna harmonin i miljön där utan då blir det väl mera att åka till stockholm för att hälsa på stressen..ha ha.
Nu ska jag ta och packa lite, längtar tills jag låser denna dörr för sista gången...
//Puss Morsan
Full fart framåt....
Hej i värmen!!
Tänk att man aldrig blir nöjd...för varmt för kallt för.....osv...
Ibland kan jag nu mera känna mig ganska kluven,,inte med vad jag känner utan snarare att man åtsidosätter andra saker för att man just är kär...man vill helst hela tiden bara finnas i denns närhet..
ja det känns som det blir en balans gång för mig och jag vet inte hur jag ska vända och vrida mig för att inte såra någon annan.
Då menar jag mina barn och mina nära vänner....
Men jag vet inte om dom igentligen missunnar mig att få vara lycklig, tills man kommer in i vardagen för den finns ju alltid bakom hörnet och lurar...och kanske tror jag att jag redan sätt en glimt utav den, men abslolut inte negativ.
Just nu så snurrar det en heldel om den kommande flytten, och konstigt nog känns det fortfarande bara bra, ingen ångest överhuvudtaget.
Pappren på denna lägenhet är nu på väg för uppsägning och inget återvändo.....
Utan bara full fart framåt.....
På sönag i nästa vecka...12/7..så bär det av upp till Mora en vecka i en liten liten stuga på campingen, igentligen finns det nu mera även en husvagn i familjen men den får vila till nästa år, känns inte bekvämt med hundarna och sticka i väg än...och det pga att dom gafflar en heldel...och sånt funkar ju inte så bra då om inte annat så blir jag stressad utav det.
-Ja som sagt, kär är jag än och hoppas att så förblir.
Bara full fart framåt...vad har man att förlora?
//Puss Morsan
Tänk att man aldrig blir nöjd...för varmt för kallt för.....osv...
Ibland kan jag nu mera känna mig ganska kluven,,inte med vad jag känner utan snarare att man åtsidosätter andra saker för att man just är kär...man vill helst hela tiden bara finnas i denns närhet..
ja det känns som det blir en balans gång för mig och jag vet inte hur jag ska vända och vrida mig för att inte såra någon annan.
Då menar jag mina barn och mina nära vänner....
Men jag vet inte om dom igentligen missunnar mig att få vara lycklig, tills man kommer in i vardagen för den finns ju alltid bakom hörnet och lurar...och kanske tror jag att jag redan sätt en glimt utav den, men abslolut inte negativ.
Just nu så snurrar det en heldel om den kommande flytten, och konstigt nog känns det fortfarande bara bra, ingen ångest överhuvudtaget.
Pappren på denna lägenhet är nu på väg för uppsägning och inget återvändo.....
Utan bara full fart framåt.....
På sönag i nästa vecka...12/7..så bär det av upp till Mora en vecka i en liten liten stuga på campingen, igentligen finns det nu mera även en husvagn i familjen men den får vila till nästa år, känns inte bekvämt med hundarna och sticka i väg än...och det pga att dom gafflar en heldel...och sånt funkar ju inte så bra då om inte annat så blir jag stressad utav det.
-Ja som sagt, kär är jag än och hoppas att så förblir.
Bara full fart framåt...vad har man att förlora?
//Puss Morsan
Kärlek och planering...
-Ja är det inte så att just kärlek och planering går ihop i ett?!
Eller är det så att kärlek övergår i planering?!
Tankar flaxar runt i huvudet...
Tankar som..
-Inte bli impulsiv
-inte springa tiden i för väg
-inte stressa på
-inte låta känslor ta överhand
-inte inte inte...
MEN FASEN...man lever 1 gång och varför bromsa?
Varför inte bara vara impulsiv, låta känslorna ta över bara leva och låta se.....
Jag tänker göra så i allafall, bara åka med och njuta av livet.
- Ja och planering har även vi...för mycke planering??
-Nej inte om man känner att det här var det bästa som hänt en..
Att det här var meningen med livet, även om vi båda fick vänta himla massa år innan vägarna korsades på riktigt.
Micke och jag träffades redan för ca 3 år sen, men då hade vi annat på varsitt håll........
Jag själv hade just blivit änka och livet var förvirrat, jag trasslade in mig i något jag ångrar mycket mycket djupt, men just då var jag helt blind, tänkte inte överhuvudtaget utan fann mig bara i situationen, Micke levde ihop med en tjej och vi blev vänner, träffades ganska ofta ute, minns att jag hade ett speciellt öga för honom men är inte sådan att jag går i mellan, även om han i dag tycker jag skulle ha gjort det...skrattar...
Ett år senare går även hans tjej bort, och även för honom blev nog livet ganska förvirrat...och man kör ett race man kanske inte igentligen vill, eller kanske är tvungen att gå igenom precis som jag gjorde.
Men ja nu har våra vägar korsat efter många slingrande grusiga vägar.
Idag säger vi båda att vi önskat att det hänt för länge sen, men tror nog faktiskt att allt har en mening och att det skulle ta den tid det nu tagit.
Därför känns det inte alls konstigt för oss båda att redan nu satsa full fart framåt.
Planering??? -JA massor.
1 november drar jag och sonen från denna lya och flyttar till att börja med några kvarter bort till my love.
Om ett par år lämnar vi stockholm och letar något eget i stället.
20101010 låter vi klockorna ringa, vad har vi att förlora...kärleken är stark och kommer att så förbli...vad kan komma i mellan??
//Puss
Eller är det så att kärlek övergår i planering?!
Tankar flaxar runt i huvudet...
Tankar som..
-Inte bli impulsiv
-inte springa tiden i för väg
-inte stressa på
-inte låta känslor ta överhand
-inte inte inte...
MEN FASEN...man lever 1 gång och varför bromsa?
Varför inte bara vara impulsiv, låta känslorna ta över bara leva och låta se.....
Jag tänker göra så i allafall, bara åka med och njuta av livet.
- Ja och planering har även vi...för mycke planering??
-Nej inte om man känner att det här var det bästa som hänt en..
Att det här var meningen med livet, även om vi båda fick vänta himla massa år innan vägarna korsades på riktigt.
Micke och jag träffades redan för ca 3 år sen, men då hade vi annat på varsitt håll........
Jag själv hade just blivit änka och livet var förvirrat, jag trasslade in mig i något jag ångrar mycket mycket djupt, men just då var jag helt blind, tänkte inte överhuvudtaget utan fann mig bara i situationen, Micke levde ihop med en tjej och vi blev vänner, träffades ganska ofta ute, minns att jag hade ett speciellt öga för honom men är inte sådan att jag går i mellan, även om han i dag tycker jag skulle ha gjort det...skrattar...
Ett år senare går även hans tjej bort, och även för honom blev nog livet ganska förvirrat...och man kör ett race man kanske inte igentligen vill, eller kanske är tvungen att gå igenom precis som jag gjorde.
Men ja nu har våra vägar korsat efter många slingrande grusiga vägar.
Idag säger vi båda att vi önskat att det hänt för länge sen, men tror nog faktiskt att allt har en mening och att det skulle ta den tid det nu tagit.
Därför känns det inte alls konstigt för oss båda att redan nu satsa full fart framåt.
Planering??? -JA massor.
1 november drar jag och sonen från denna lya och flyttar till att börja med några kvarter bort till my love.
Om ett par år lämnar vi stockholm och letar något eget i stället.
20101010 låter vi klockorna ringa, vad har vi att förlora...kärleken är stark och kommer att så förbli...vad kan komma i mellan??
//Puss
Kan livet vara såå här härligt??!!
Tänk att livet vände för mig..Känns så himla underbart.
En man att älska, och få dubbelt tillbaka....
Hur mycket kan man älska, finns det en gräns??
Nej för oss finns ingen gräns alls och kommer inte att finnas heller....
Känslan att somna och vakna tillsammans, få en puss och orden jag älskar dig innan han försvinner för dagens jobb, det gör en lycklig...att få mysiga mess gör mig varm och leende....att tycka klockan går alldeles för sakta nu mera..
kan göra mig galen.
Hur kan två människor passa så bra för varann?? Det är helt otroligt.
-Jo ärlighet, spontalitet, tokigheter, massa kärlek...skrattar...Ja och mycke mer.
-Ja just nu lever livet...
För jag har en fantastisk man att älska, 4 underbara ungar att älska, ett helt fantastiskt barnbarn att älska..ja och hundarna förståss.
Nää jag har inte glömt mina vänner..men visst har jag inte bara hunnit med dom just nu som jag borde, men ni vet.
En bild på Min härliga trollunge, mormors tjej NORA 9 mån.
En man att älska, och få dubbelt tillbaka....
Hur mycket kan man älska, finns det en gräns??
Nej för oss finns ingen gräns alls och kommer inte att finnas heller....
Känslan att somna och vakna tillsammans, få en puss och orden jag älskar dig innan han försvinner för dagens jobb, det gör en lycklig...att få mysiga mess gör mig varm och leende....att tycka klockan går alldeles för sakta nu mera..
kan göra mig galen.
Hur kan två människor passa så bra för varann?? Det är helt otroligt.
-Jo ärlighet, spontalitet, tokigheter, massa kärlek...skrattar...Ja och mycke mer.
-Ja just nu lever livet...
För jag har en fantastisk man att älska, 4 underbara ungar att älska, ett helt fantastiskt barnbarn att älska..ja och hundarna förståss.
Nää jag har inte glömt mina vänner..men visst har jag inte bara hunnit med dom just nu som jag borde, men ni vet.
En bild på Min härliga trollunge, mormors tjej NORA 9 mån.
Vardagsmat i daxläge
Jag är fortfarande lika kär....om inte mera...en kille full av upptåg, full av ideer, charmig, genomsnäll...vad kan man mera begära?
Mina dagar utan honom ((Han jobbar)) ser ut så här från HONOM.
SMS) Jag hittar inte orden för vad jag ser i dig men dom finns här i mitt hjärta dom finns här just för dig.
Jag lovar och jag svär att jag älskar dig av hela mitt hjärta./Puss
SMS) jag är så kär i dig så du anar inte, älskar dig så mycke så jag kan spricka, det känns så bra med dig/ Puss
SMS) Älskar dig vill vara hos dig, du är det bästa i mitt liv, är galen i dig/ Puss
SMS) Älskar dig jätte mycke//Puss
SMS) jag är så kär så jag blir galen, du är det bästa i mitt liv älskar dig/ Puss
SMS) Du är världens bästa älskar dig så mycke så jag kan spricka av glädje. /Åuss
SMS) Är så lycklig att ha dig /Puss
SMS) Jag älskar dig ville bara säga det, du är så underbar./Puss
SMS) Längtar efter dig/Puss
SMS) Älskar dig, saknar dig så mycket att du anar inte./Puss
-Ja det här var ett litet axblock av sms från en som verkligen älskar mig....
Tack Micke för att du finns i mitt liv, livet har fått en ny mening....
Älskar dig me....
Mina dagar utan honom ((Han jobbar)) ser ut så här från HONOM.
SMS) Jag hittar inte orden för vad jag ser i dig men dom finns här i mitt hjärta dom finns här just för dig.
Jag lovar och jag svär att jag älskar dig av hela mitt hjärta./Puss
SMS) jag är så kär i dig så du anar inte, älskar dig så mycke så jag kan spricka, det känns så bra med dig/ Puss
SMS) Älskar dig vill vara hos dig, du är det bästa i mitt liv, är galen i dig/ Puss
SMS) Älskar dig jätte mycke//Puss
SMS) jag är så kär så jag blir galen, du är det bästa i mitt liv älskar dig/ Puss
SMS) Du är världens bästa älskar dig så mycke så jag kan spricka av glädje. /Åuss
SMS) Är så lycklig att ha dig /Puss
SMS) Jag älskar dig ville bara säga det, du är så underbar./Puss
SMS) Längtar efter dig/Puss
SMS) Älskar dig, saknar dig så mycket att du anar inte./Puss
-Ja det här var ett litet axblock av sms från en som verkligen älskar mig....
Tack Micke för att du finns i mitt liv, livet har fått en ny mening....
Älskar dig me....
Man ska aldrig säga aldrig
-Nä det är väl så att man aldrig ska säga aldrig...det har jag nu förstått.
Att åter få känna sig älskad och att älska någon det trodde man aldrig.
Mitt liv har fått en ny vändning en ny chans.
Att kärleken igentligen fanns bara runt hörnet det trodde man inte.
Trodde inte på att älska igen, trodde inte på en ny chans, trodde bara att det skulle vara jag resten av mitt liv.
Trodde inte jag skulle orka, vilja, kunna älska igen, men man ska aldrig säga aldrig.
Det jag nu har fått känns så underbart bra, ser ljust på framtiden igen...har så mycket att ge och får så himla mycket tillbaka...men en underlig känsla finns någonstans inom mig.....känslan av att man faktiskt är till åren och man vet inte hur mycke tid man har..hur långt man ska planera....knäppt kanske då man faktiskt bara fyller 47 men ändå.
Man tänker i allafall på ett helt annat sätt nu än för 10 år sen, i allafall jag.
Jag har alltid haft jätte svårt att bara bli kär, utan för mig har det varit något som växt fram med tiden, men denna gång känns det som jag var beredd, visste vem han var, hade tänkt mycke på just honom, kanske långt där inne ett litet hopp funnits under en lång tid..men ville inte trampa i klaveret som det heter.
Hjärtat har alltid klappat lite fortare när vi setts på byn, men tanken att kanske en dag få vara honom rikigt nära den fanns inte.
Inte på riktigt i allafall..
Men jag fick faktiskt chansen och blev mer än överlycklig när den var besvarad...
Allt har en mening även om den i bland är långt borta och tar en himla lång tid på sig.
Kan tänka tanken att varför hände inte det här för länge länge sen?
Men vet att det inte skulle vara så här lyckat om det hade hänt tidigare,
vi behövde nog båda gå igenom massa annat först, och av det lärt oss massor massor som nu kan undvikas, kanske är man mer rädd om det man nu har pga det man redan gått igenom.
Det jag nu har ger mig=
-Massor av kärlek
-Omtanke
-Humor
-Trygghet
-Tro på framtiden
-Lugn inom mig
Älskar hans ögon, hans leende, hans sätt att se på mig
Allt känns så äkta......
jag tror på framtiden.
Älskar dig.
//Din
Att åter få känna sig älskad och att älska någon det trodde man aldrig.
Mitt liv har fått en ny vändning en ny chans.
Att kärleken igentligen fanns bara runt hörnet det trodde man inte.
Trodde inte på att älska igen, trodde inte på en ny chans, trodde bara att det skulle vara jag resten av mitt liv.
Trodde inte jag skulle orka, vilja, kunna älska igen, men man ska aldrig säga aldrig.
Det jag nu har fått känns så underbart bra, ser ljust på framtiden igen...har så mycket att ge och får så himla mycket tillbaka...men en underlig känsla finns någonstans inom mig.....känslan av att man faktiskt är till åren och man vet inte hur mycke tid man har..hur långt man ska planera....knäppt kanske då man faktiskt bara fyller 47 men ändå.
Man tänker i allafall på ett helt annat sätt nu än för 10 år sen, i allafall jag.
Jag har alltid haft jätte svårt att bara bli kär, utan för mig har det varit något som växt fram med tiden, men denna gång känns det som jag var beredd, visste vem han var, hade tänkt mycke på just honom, kanske långt där inne ett litet hopp funnits under en lång tid..men ville inte trampa i klaveret som det heter.
Hjärtat har alltid klappat lite fortare när vi setts på byn, men tanken att kanske en dag få vara honom rikigt nära den fanns inte.
Inte på riktigt i allafall..
Men jag fick faktiskt chansen och blev mer än överlycklig när den var besvarad...
Allt har en mening även om den i bland är långt borta och tar en himla lång tid på sig.
Kan tänka tanken att varför hände inte det här för länge länge sen?
Men vet att det inte skulle vara så här lyckat om det hade hänt tidigare,
vi behövde nog båda gå igenom massa annat först, och av det lärt oss massor massor som nu kan undvikas, kanske är man mer rädd om det man nu har pga det man redan gått igenom.
Det jag nu har ger mig=
-Massor av kärlek
-Omtanke
-Humor
-Trygghet
-Tro på framtiden
-Lugn inom mig
Älskar hans ögon, hans leende, hans sätt att se på mig
Allt känns så äkta......
jag tror på framtiden.
Älskar dig.
//Din
Inte ska jag lägga ner bloggen inte...
Hej hopp!!!
Efter att ha varit borta här i från jätte länge tänkte jag nog ändå fortsätta skrivandet.
jag har befunnit mig i en glasbubbla under en lång tid,men det har faktiskt varit himla skönt.
Bara varit och inte gjort något alls....
Visst har man väl grubblat många gånger på varför livet är och blev som det blev..men kände någonstanns att det fanns en mening med allt som sker.
jag slutade att gå ut slutade att sjunga, - ja slutade med allt.
Det ända som hände var att man blev äldre utan att ta vara på livet och allt det har att bjuda på.
MEN nu så tror jag livet och alla motgångar änterligen vänt för mig....känns så i allafall.
Hela våren har jag haft valpar " 2 kullar" kull 1 4 valpar samt kull 2 8 valpar, dock inte med samma tik.
I mitten av April fick jag en inbjudan till en fest, men drog mig i det längsta för att gå dit, kände att ett gammalt gäng från förr kunde bli jobbigt att se igen, kanske hade man inget gemensamt längre efter allt som en gång hände.
Men men lite försenad och full av ångest gick jag ändå...
Det var nog då mitt nya liv började, ja det finns tydligen en mening med det mesta.
Kanske var det inte just då ändå som det började men kanske ändå...skrattar..
Nu finns det en man i mitt liv..helt otroligt....skulle ju bli nunna ju....
Trodde inte mera på kärleken....inte att den skulle drabba mig i allafall.....men nu är det så...
Känslan är svår att förklara...så pass svår att jag kanske skulle strunta i att förklara den....?
Finns nog ingen iallafall som vill veta..?!
Ska ändå försöka........kanske...
Att bli kär när man börjar bli äldre är en balansgång..man känner, tycker, och tänker på ett mera moget sätt....kanske är man lite rädd?...fast inte farligt rädd...
Det är en känsla som kommer krypande, och jag vet med mig själv att jag INTE i vanliga fall har lätt för att bli kär...
Känslan är spännande, mysig...man lever upp...känner mig omtyckt...fast fattar inte varför..hihi!!
Nu får framtiden utvisa vad meningen med allt det här är.
//Puss Morsan.
Efter att ha varit borta här i från jätte länge tänkte jag nog ändå fortsätta skrivandet.
jag har befunnit mig i en glasbubbla under en lång tid,men det har faktiskt varit himla skönt.
Bara varit och inte gjort något alls....
Visst har man väl grubblat många gånger på varför livet är och blev som det blev..men kände någonstanns att det fanns en mening med allt som sker.
jag slutade att gå ut slutade att sjunga, - ja slutade med allt.
Det ända som hände var att man blev äldre utan att ta vara på livet och allt det har att bjuda på.
MEN nu så tror jag livet och alla motgångar änterligen vänt för mig....känns så i allafall.
Hela våren har jag haft valpar " 2 kullar" kull 1 4 valpar samt kull 2 8 valpar, dock inte med samma tik.
I mitten av April fick jag en inbjudan till en fest, men drog mig i det längsta för att gå dit, kände att ett gammalt gäng från förr kunde bli jobbigt att se igen, kanske hade man inget gemensamt längre efter allt som en gång hände.
Men men lite försenad och full av ångest gick jag ändå...
Det var nog då mitt nya liv började, ja det finns tydligen en mening med det mesta.
Kanske var det inte just då ändå som det började men kanske ändå...skrattar..
Nu finns det en man i mitt liv..helt otroligt....skulle ju bli nunna ju....
Trodde inte mera på kärleken....inte att den skulle drabba mig i allafall.....men nu är det så...
Känslan är svår att förklara...så pass svår att jag kanske skulle strunta i att förklara den....?
Finns nog ingen iallafall som vill veta..?!
Ska ändå försöka........kanske...
Att bli kär när man börjar bli äldre är en balansgång..man känner, tycker, och tänker på ett mera moget sätt....kanske är man lite rädd?...fast inte farligt rädd...
Det är en känsla som kommer krypande, och jag vet med mig själv att jag INTE i vanliga fall har lätt för att bli kär...
Känslan är spännande, mysig...man lever upp...känner mig omtyckt...fast fattar inte varför..hihi!!
Nu får framtiden utvisa vad meningen med allt det här är.
//Puss Morsan.
Lägger ner...
Inom kort kommer den här sidan att försvinna.
Känns som man inte har så mycket att skriva om längre.
Sätter ut min adress till sidan som kommer att handla om min väntade kull.
http://www.123minsida.se/wilmasValpar
//Kram
Känns som man inte har så mycket att skriva om längre.
Sätter ut min adress till sidan som kommer att handla om min väntade kull.
http://www.123minsida.se/wilmasValpar
//Kram
Händer inte mycke inte...
Halloj!!!
Jaha och jag e precis lika tråkig fortfarande, kommer mig inte för att gå ut eller göra nått alls.
kan ju altid just nu skylla på att jag fått nån förkylning..**s**
Wilma mår i allafall bra i sin dräktighet och blir nu snabbt rundare för var dag.
Har gjort en egen sida till henne så om du vill kan du gå in och kolla och följa med sista tiden fram till valpningen.
http://www.123minsida.se/wilmasValpar
Ha en jätte bra helg.
//kramar Morsan.
Jaha och jag e precis lika tråkig fortfarande, kommer mig inte för att gå ut eller göra nått alls.
kan ju altid just nu skylla på att jag fått nån förkylning..**s**
Wilma mår i allafall bra i sin dräktighet och blir nu snabbt rundare för var dag.
Har gjort en egen sida till henne så om du vill kan du gå in och kolla och följa med sista tiden fram till valpningen.
http://www.123minsida.se/wilmasValpar
Ha en jätte bra helg.
//kramar Morsan.
Lite av varje....
Dagarna går utan att jag igentligen gör något vettigt känns det som.
Båda taxarna kom i allafall med i tv programmet och snurrar just nu för fullt på reklamen.
Den 15/11 TV4 i " Tack Gode Gud " för den som har lust att kika.
Visst börjar Wilma bli lite smått rund om magen, och dax för nedkomst beräknas till 20/11.
Massa jävla krångel har jag när det gäller bytet av lägenhet, men jag hoppas så att det snart är löst.
I morron drar jag och sonen och taxar till Mora under några dagar, behöver komma här i från och ladda batterierna.
Hörde att det är karaoketävling där uppe på lördagar och kanske skulle man ut och prova...vet inte när jag var ute sist...
måste väl åtminstone vara en mån sen som jag var på StinsVillan och sjöng lite för marie som stod där då.?!
Förstår inte att jag blivit så himla tråkig, har inte lust med någonting längre......är bara hemma....
Fast här rör det ju på sig ochså om dagarna....har ju som sagt dagishundarna..
Lovar att snart rycka upp mig....
//Puss Morsan/Mormor.
Båda taxarna kom i allafall med i tv programmet och snurrar just nu för fullt på reklamen.
Den 15/11 TV4 i " Tack Gode Gud " för den som har lust att kika.
Visst börjar Wilma bli lite smått rund om magen, och dax för nedkomst beräknas till 20/11.
Massa jävla krångel har jag när det gäller bytet av lägenhet, men jag hoppas så att det snart är löst.
I morron drar jag och sonen och taxar till Mora under några dagar, behöver komma här i från och ladda batterierna.
Hörde att det är karaoketävling där uppe på lördagar och kanske skulle man ut och prova...vet inte när jag var ute sist...
måste väl åtminstone vara en mån sen som jag var på StinsVillan och sjöng lite för marie som stod där då.?!
Förstår inte att jag blivit så himla tråkig, har inte lust med någonting längre......är bara hemma....
Fast här rör det ju på sig ochså om dagarna....har ju som sagt dagishundarna..
Lovar att snart rycka upp mig....
//Puss Morsan/Mormor.
Mormors tjej och doggar på tv inspelning.
Hej på er!!
Först bara måste jag få visa en bild på mitt härliga barnbarn,
hon växer så det heter duga och blir i veckan redan 1mån gammal.
Vart har hon varit i hela mitt liv??!
Visst e hon helt underbar??
För en vecka sen var jag och båda taxarna på TV inspelning för nya underhållnings program av
" Tack Gode Gud "
Kanske såg du förra säsongens program?Det gjorde inte jag **Ler**
-ja det hela går ju ut på att kändisar blir hänvisade rakt in på en scen där miljön är uppsatt till ett visst ämne och sen gäller det för skådisen att finna sig i sin roll beroende på vad som gäller.
Scenen Taxarna var med i handlade om ett djurhotell.
fast jag tyckte nog att det såg mera ut som en djuraffär.
-ja i allafall blev Wilma och Clara satta i en stor bur, och det var ju meningen att buren skulle vara stängd
och bara sitta där som symboler för hotellet typ inackodering.
men se så fort dom stängde buren började Wilma att skälla, saken var den att hon gillar att få uppmärksamhet och inte folk som står och pratar med ryggen mot henne.
Då blev nästa knep att låta buren vara öppen och båda hundarna blev fastbundna med kopplet precis så långt att dom inte kunde hoppa ur.
men se det gick framför allt inte Wilma med på så vid nästa tagning blev det så att hundarna plockades ut en i taget och fick antingen stå på disken eller blev burna och syntes med andra ord hela tiden..
Den första hon plockar fram samtidgt som hon står och pratar med kunden som ska hämta sin katt är Wilma, då blundade jag för den som inte gillar att man plockar med henne utan att hon känner personen i fråga så är det just Wilma.
Vid sådana tillfällen kan man få sig ett tjyvnyp, men tror Wilma blev så överrumplad att hon inte kom sig för att göra det, därimot lyckades hon rycka av skådisen sin mick som satt runt ett öra, så det blev igen en ny omtagning, men hon fortsätter att göra sin inproviserade sketch och sätter in Wilma igen i buren och tar sen ut Clara, Clara som aldrig skulle göra en fluga förnär, men tung e hon..HaHa!!
men dom är tvugna att bryta och göra om allt eftersom hon inte hörs då micken är borta.
Så omtagning blev det och denna gång så blev det Clara som tas ut buren först och i och med det ett himla liv på Wilma som skällde oavbrutet under ca 5 min, till slut skriker mer eller mindre Morgan Alling "skådis och regi..
-Ut med Hunden NU!!
Hmm då var det Wilma han menade..skrattar...
ja kul va det i allafall och nu återstår det bara att vänta och se om just våran scen kommer att vara med längre fram i höst och taxarna filmstjärnor.
Annars så består mest mina dagar av dagishundar, samt en son som nu mera har hemundervisning då jag mer eller mindre gett upp en vanlig skolgång för honom.
Sista skolan han nu gått i skulle jag nästan kalla för en Hitler skola och det passar varken min son eller mig.
Mina barn är varken uppvuxna med slag..-ja visst har jag nog använt rösten när jag tyckt något har varit helt fel, men faktiskt slutade jag med det för några år sen då jag upptäckte att det inte funkar.
Nä en mjuk uppfostran tror jag mera på och då ska inte i stället en skola ta över med skrik och knuffar för att eleverna ska uppfostras och lära sig saker i livet.... inte mitt barn i allafall.
Om ca en vecka kommer jag att kunna se om det e några valpisar på väg i Wilmas lilla mage, lite spännande är det i allafall, fast det nu var en olycka
Nu väntar 2 veckor till i samma tempo som sista tiden, dagishundar och plugga med sonen sen v44 dar vi till Mora en vecka för att " Bara " koppla av...ser fram i mot det
//Kram Morsan
PS) Håller faktiskt på och skriver en bok, en bok om mitt liv från 2006 och framåt..återkommer mera om det nästa gång.
Har blivit Mormor och massa annat!
Nu bara måste jag ta mig tid och ork att blogga lite.
Dom sista 10 dagarna har varit mer än jobbiga.
men vi börjar väl med den absolut STÖRSTA nyheten.
JAG HAR BLIVIT MORMOR!!!
-Ja det är en helt fantastisk upplevelse som inte går att beskriva med ord.
3 veckor för tidigt såg Nora dagens ljus.
2640g tung och ändast 46cm lång.
Säkert kommer lilla Nora att tro hon har två mammor då jag finns vid min dotters sida mestadels av tiden på en dag.
-Ja varför gör jag det då tro??
Ja inte är det för att hönsa över mitt barnbarn utan för att dottern min har 5 st dalmatinervalpar som inte är flyttfärdiga än och måste ha omsorg om dagarna, matning, städning, bära ut valpar, bära in valpar, städa mata...och där i mellan mata bebis, byta, rapa, sen snabbt hem till mina dagishundar som behöver sin omvårdnad, rasta mata, ta hand om sonen som varit sjuk i 2 veckor, så pass illa att jag var tvungen att tillkalla ambulans i lördags natt. Nu ligger han i soffan med hög feber osv, strax ska jag tillbaka rill jobbet med valparna, pussa på Nora....så här ser mina dagar ut sen 10 dar tillbaka, på lördag flyttar valparna och allt kanske återgår till det normala.
Uppe i allt som varit och är så har min ena Tax tik blivit tjyvparad, ja det är svårt att vara över allt hela tiden..
tur i oturen så är hanen en liten blandning på Chihuahua/Tax som jag passade men inte tillräckligt bra....tydligen, men den röra jag har så får jag skylla mig själv...men valparna är självklart välkomna och om det blev några så blir det i mitten på november.
Själv så har jag inte haft tid att känna efter hur jag mår med min diabetes, jag sticker mig i fingret varje morron och kväll för att hålla koll, i bland är den uppe i höga 20 för att sen falla ner på 11-13...
vågen pekar ner för varje dygn ca 1/2kg.
jag har inte varit ute och sjungit på ja säkert snart 2 mån, det har inte funnits någon ork när kvällen kommer, men snart hoppas jag att
Dom sista 10 dagarna har varit mer än jobbiga.
men vi börjar väl med den absolut STÖRSTA nyheten.
JAG HAR BLIVIT MORMOR!!!
-Ja det är en helt fantastisk upplevelse som inte går att beskriva med ord.
3 veckor för tidigt såg Nora dagens ljus.
2640g tung och ändast 46cm lång.
Säkert kommer lilla Nora att tro hon har två mammor då jag finns vid min dotters sida mestadels av tiden på en dag.
-Ja varför gör jag det då tro??
Ja inte är det för att hönsa över mitt barnbarn utan för att dottern min har 5 st dalmatinervalpar som inte är flyttfärdiga än och måste ha omsorg om dagarna, matning, städning, bära ut valpar, bära in valpar, städa mata...och där i mellan mata bebis, byta, rapa, sen snabbt hem till mina dagishundar som behöver sin omvårdnad, rasta mata, ta hand om sonen som varit sjuk i 2 veckor, så pass illa att jag var tvungen att tillkalla ambulans i lördags natt. Nu ligger han i soffan med hög feber osv, strax ska jag tillbaka rill jobbet med valparna, pussa på Nora....så här ser mina dagar ut sen 10 dar tillbaka, på lördag flyttar valparna och allt kanske återgår till det normala.
Uppe i allt som varit och är så har min ena Tax tik blivit tjyvparad, ja det är svårt att vara över allt hela tiden..
tur i oturen så är hanen en liten blandning på Chihuahua/Tax som jag passade men inte tillräckligt bra....tydligen, men den röra jag har så får jag skylla mig själv...men valparna är självklart välkomna och om det blev några så blir det i mitten på november.
Själv så har jag inte haft tid att känna efter hur jag mår med min diabetes, jag sticker mig i fingret varje morron och kväll för att hålla koll, i bland är den uppe i höga 20 för att sen falla ner på 11-13...
vågen pekar ner för varje dygn ca 1/2kg.
jag har inte varit ute och sjungit på ja säkert snart 2 mån, det har inte funnits någon ork när kvällen kommer, men snart hoppas jag att
Stress relaterad Diabetes....
Hej!
-Ja jag har ju varit dålig en tid och kunde först inte förstå varför jag var såå himla törstig hela tiden, från att aldrig vara törstig till att hinka i mig ca 5-6 liter om dan och springa i tittsom tätt och pinka.
Munnen kändes hela tiden som sandpapper, vågen pekade för varje dyng nedåt...-Ja visst det var ju skitbra....men vill helst bestämma själv om jag vill ner eller upp eller stå still.
Att sjunga i det här tillståndet har jag provat och det går inte alls, tungan fastnar i gomen och hålla toner funkar inte alls...
men i dag tog jag mig i kragen och gjorde ett besök hos min bästis läkare som jag haft i många många år.
Jag var tvungen att fasta då jag själv med hjälp av datorn tagit reda på att jag troligen fått Diabetes.
-Jo då..provet visade på högt blodsocker (( 15)) fast jag fastat..
Så nu blir det mediciner, ta eget blodprov hemma, inga bullar, kakor, socker i kaffet, inge godis..inga kolhydrater med andra ord..INGENTING...
Varför har jag drabbas tro...
-Jo jag frågade om det kunde vara så att då jag slutade tvärt med mina antidep tabletter fast jag kanske ändå skulle behövt dom ett tag till, tills många saker runt mig lugnat ner sig så som tex skolgången för sonen, byte av lägenhet...plus många många fler saker..Så när jag slutade så reagerade kroppen på detta vis i stället..och nu så här efteråt så ångrar jag ju det snabba beslut jag tog.OM jag har en riktig tur så kanske bara kanske kan kroppen själv fixa sig tillbaka till det normala, eller så är det bara ett önske tänkande.Ska börja med pillerna i morron och hoppas på att tungan slutar klibba i gomen så jag kan sjunga igen.
//Puss Morsan
-Ja jag har ju varit dålig en tid och kunde först inte förstå varför jag var såå himla törstig hela tiden, från att aldrig vara törstig till att hinka i mig ca 5-6 liter om dan och springa i tittsom tätt och pinka.
Munnen kändes hela tiden som sandpapper, vågen pekade för varje dyng nedåt...-Ja visst det var ju skitbra....men vill helst bestämma själv om jag vill ner eller upp eller stå still.
Att sjunga i det här tillståndet har jag provat och det går inte alls, tungan fastnar i gomen och hålla toner funkar inte alls...
men i dag tog jag mig i kragen och gjorde ett besök hos min bästis läkare som jag haft i många många år.
Jag var tvungen att fasta då jag själv med hjälp av datorn tagit reda på att jag troligen fått Diabetes.
-Jo då..provet visade på högt blodsocker (( 15)) fast jag fastat..
Så nu blir det mediciner, ta eget blodprov hemma, inga bullar, kakor, socker i kaffet, inge godis..inga kolhydrater med andra ord..INGENTING...
Varför har jag drabbas tro...
-Jo jag frågade om det kunde vara så att då jag slutade tvärt med mina antidep tabletter fast jag kanske ändå skulle behövt dom ett tag till, tills många saker runt mig lugnat ner sig så som tex skolgången för sonen, byte av lägenhet...plus många många fler saker..Så när jag slutade så reagerade kroppen på detta vis i stället..och nu så här efteråt så ångrar jag ju det snabba beslut jag tog.OM jag har en riktig tur så kanske bara kanske kan kroppen själv fixa sig tillbaka till det normala, eller så är det bara ett önske tänkande.Ska börja med pillerna i morron och hoppas på att tungan slutar klibba i gomen så jag kan sjunga igen.
//Puss Morsan
Full rulle..
Hejsan!!
Ja nu har snart hela veckan gått.
jag började i måndags med att vara dagmatte..
Och då är det slut på sovmorgon, upp kl.06.00 för att ta i mot en liten toypudelvalp kille...
Första dagen var han mest ledsen, tror jag det att komma i en familj med 2 tax damer som inte delade varken på liggplats i soffan eller några ben.
Men nu så vill han helst inte gå hem när husse hämtar.
Ett par dagishundar blir det till inom kort och jag får lite extra klirr i kassan.
Sonen började ny skolan i dag torsdag, och som mamma så tror jag att det kommer att bli bra när han väl kommit in i gänget.
Klassen består av 8 grabbar i högstadie 7-9 och 3 manliga lärare och en kvinnlig.
Själv var jag dit i går för att träfa alla och grilla och käka tårta, kan inte säga annat att gänget som jobbar där e jätte härliga och roliga, men för Simon är allt nytt och han är livrädd men man måste ge det hela lite tid.
Skolan är förlagd ute på landet tänkte jag säga, men för dom som vet vart gamla Klockbacka ligger i Väsby kanske förstår vad jag menar...gamla spökslottet..""Buuu""
-ja klassen är förlagd på samma gata..
men i en helt nyrenoverad kåk...skitmysig.
När det gäller mitt lägenhetsbyte som inte gick igenom så har jag bollat över det till hyresgästföreningen nu, och lyckas dom inte hjälpa mig så får det nog bli kvällspressen,så får vi se vad som händer, men helt fel är det i allafall.
Jag har bollat tanken fram och tillbaka att damma av mina show kläder och åka på Märstakalaset på lördag...och tävla, men samtidigt vetekatten om jag vill längre, känns som allt som har med nöje ute att göra e bara jobbit.
Tror jag blivit en riktig hemma fixar mamma ett tag.Bakar, målar, städar..ja allt som man inte gjort på jätte länge.((fast städa gör man ju varje dag))
Jag har ju dessutom ätit en liten låg dos utav antidep medicin under ca 2,5 år nu och för ca 2 veckor sen bestämde jag mig för att bara lägga av.
Dom biverkningar dom gett har fan inte varit värt besväret...men nu är det försent, men rädda det som räddas kan.
Seg som vanligt så har jag änterligen skaffat mig en box....så nu har jag alla kanaler från A-Ö.
jag har alltid varit så med nya prylar, både CD, DVD, Platt TV..osv...tror jag väntat över 2 år varje gång innan jag köpt det senaste och då är det ju oftast inte det senaste längre, men billigare.
//Trevlig helg alla mina vänner.
//Kram kram Morsan
Ja nu har snart hela veckan gått.
jag började i måndags med att vara dagmatte..
Och då är det slut på sovmorgon, upp kl.06.00 för att ta i mot en liten toypudelvalp kille...
Första dagen var han mest ledsen, tror jag det att komma i en familj med 2 tax damer som inte delade varken på liggplats i soffan eller några ben.
Men nu så vill han helst inte gå hem när husse hämtar.
Ett par dagishundar blir det till inom kort och jag får lite extra klirr i kassan.
Sonen började ny skolan i dag torsdag, och som mamma så tror jag att det kommer att bli bra när han väl kommit in i gänget.
Klassen består av 8 grabbar i högstadie 7-9 och 3 manliga lärare och en kvinnlig.
Själv var jag dit i går för att träfa alla och grilla och käka tårta, kan inte säga annat att gänget som jobbar där e jätte härliga och roliga, men för Simon är allt nytt och han är livrädd men man måste ge det hela lite tid.
Skolan är förlagd ute på landet tänkte jag säga, men för dom som vet vart gamla Klockbacka ligger i Väsby kanske förstår vad jag menar...gamla spökslottet..""Buuu""
-ja klassen är förlagd på samma gata..
men i en helt nyrenoverad kåk...skitmysig.
När det gäller mitt lägenhetsbyte som inte gick igenom så har jag bollat över det till hyresgästföreningen nu, och lyckas dom inte hjälpa mig så får det nog bli kvällspressen,så får vi se vad som händer, men helt fel är det i allafall.
Jag har bollat tanken fram och tillbaka att damma av mina show kläder och åka på Märstakalaset på lördag...och tävla, men samtidigt vetekatten om jag vill längre, känns som allt som har med nöje ute att göra e bara jobbit.
Tror jag blivit en riktig hemma fixar mamma ett tag.Bakar, målar, städar..ja allt som man inte gjort på jätte länge.((fast städa gör man ju varje dag))
Jag har ju dessutom ätit en liten låg dos utav antidep medicin under ca 2,5 år nu och för ca 2 veckor sen bestämde jag mig för att bara lägga av.
Dom biverkningar dom gett har fan inte varit värt besväret...men nu är det försent, men rädda det som räddas kan.
Seg som vanligt så har jag änterligen skaffat mig en box....så nu har jag alla kanaler från A-Ö.
jag har alltid varit så med nya prylar, både CD, DVD, Platt TV..osv...tror jag väntat över 2 år varje gång innan jag köpt det senaste och då är det ju oftast inte det senaste längre, men billigare.
//Trevlig helg alla mina vänner.
//Kram kram Morsan
Man fick ju inte välja....
Det jag tänkte skriva och berätta om är tragiskt.
På sista tiden har jag funderat en heldel på min uppväxt, mina syskon och dom så kallade föräldrar vi har.
-Ja vi fick ju aldrig välja, jag brukar säga " Vi fick det som blev över ".
Jag ska bara ta det i stora drag, och skriva mer om några tillfällen som satt sig fast i minnet.
Jag är äldst av 6 syskon.
Jag föddes -62 och jag har en bror född -65
vidare har jag 2 syrror som adopterades när dom var i stor sätt nyfödda.
Ena syrran född -70 och den andra -72
-76 fick jag ytterligare en brorsa och -82 kom min yngsta bror till världen.
Vi flyttade ut till Upplands-Väsby-72 tror jag det var, innan dess har jag i mitt liv bott på många ställen i Solna och huvudsta.
Jag började 4e klass och det var väl så där.
Min pappa drack en heldel redan på den tiden och man mådde inte speciellt bra.
Minns så tydligt ett tillfälle som ofta dyker upp i mitt huvud.
De var nog en hel vanlig kväll, jag hade varit i skolan men hade pratat lite för mycket på en lektion att jag åkte ut och fick sitta utanför och plugga i stället.
När jag kom hem den dagen så var jag oroliga att tala om vad som hänt.
men jag tog min mamma när hon stod och strök tvätt och pappa låg i badet.
jag berättade för mamma som i sin tur gick raka vägen till pappa och talade om att jag åkt ut från lektion.
Min pappa i sin tur blir helt jävla galen....säkert hade han druckit...måste ha varit så.
Han kastar sig ur badet, tar tag i mig och slår, och slå, och slå...sparkar,dunkar mitt huvud i väggen, slår vidare, sparkar...jag är livrädd 11 år gammal, så rädd att jag kissar på mig, kissar ner hetäckningsmattor, var av att jag får ännu mera stryk...det höll på i timmar.....
Vad hände sen?
-Jo dom ringer till skolan nästa dag och säger jag har cyklat ner för en trapp och måste vara hemma några dar.
det var ju smart av dom, själv var jag så blåslagen, ledsen och jävligt rädd.
När jag var 12-13 år skildes min så kallade mamma & pappa.
jag minns att min mamma hade träffat en ny kille bakom pappas rygg,och jag fick ofta följa med mamma och träffa den nya utan att någon annan visste.
Den nya killen var en typ som gärna slängde blickar efter mina kompisar, alla såg, men inte min mamma..
Fan vad jobbigt det är att kalla henne för mamma, för det har hon inte varit på många många år.
Men med den killen fick hon en grabb född -76.
Många nätter från -77 fram till ja kanske var det -79 kom han in till mig på nätterna och taffsade....
Tror du den där så kallade min mamma brydde sig?? inte ett dugg fast jag talade om för henne vad som hände på nätterna..
Det var en jävlig tid, kan inte säga annat.
Och i samma veva för att fly, fick jag många dåliga kompisar, man hängde inne på centralen, där fanns vi ett gäng med samma jobbigheter och vi tydde oss till varann.
runt -79-80 tog det slut, **puhhh** mellan dom, men tror du min mamma lät honom vara??
Nää den närmsta tiden efter så hyrde hon bil mellan varven och spionerade på honom, vem ville hon skulle följa med? -Jo jag!
Där satt vi och spionerade på honom när han åkte genom stan, stod utanför någon port på söder och kikade när han var på besök hos någon annan tjej.
-Va det en kul tid för mig??-Nää inte ett dugg, tvingad?? -JA!!
-80 träffade hon en ny kille som skulle bli som en pappa för oss, för vår egen pappa var redan ur bilden, han bara försvann, ja varför minns jag inte.
Den nya -ja han var inte kul......fick låna hans lägenhet för att mamma tyckte det kändes bättre att jag flyttade och hon flyttade in.
Lägenheten var totalt proppad av spritflaskor, dom fanns gömda precis överallt i hans bostad.
Ni kan ju tänka er hur vår uppväxt blev från den dagen han flyttade in hos min mamma?!
-Jag var ju älst och hade ju förmånen att kunna flytta, men aldrig kunde man koppla av.
Allt som oftast fick man rycka ut dag som natt för att förmedla mellan dom båda.
Till och med den dagen jag förlovade mig för första gången -81, fick man sitta en hel kväll och natt och försöka få dom båda sams, denna jävla alkohol.
Det var så himla synd om mina syskon, stryk, förnedring, min så kallade mamma vände oss syskon mot varann, pratade skit och dom trodde på det, även jag faktiskt.
Jag hade då träffat en kille, och jag blev med barn...men tror ni att jag fick bestämma själv om jag ville behålla det eller inte??
-Nej faktiskt tror jag inte att jag någon gång har fått bestämma själv om jag ville behålla ett barn eller inte.
Det blev ett jävla liv, ett jävla liv om att jag inte kunde ta hand om ett barn vilket helvete det var att få barn ..osv..
Hon var och är säkert än i dag jätte duktig på att manulpilera och bestämma,och fan den som inte går på hennes linje.
Ja självklart trodde jag ju som 18åring att jag säkert inte kunde fixa det där med att ta hand om ett barn, så tankarna lutade väl åt att det nog var bäst att göra abort, för min mamma tyckte ju det.
Plötsligt en kväll när min kille och jag hade varit på bio, för att bara komma bort, så när vi kom hem så stod det en ros och ett brev på köksbordet.
I brevet skrev hon att hon tyckte jag skulle behålla barnet, precis som ett godtjänande.
I dag undrar jag många gånger ur i helvete jag kunde vara så dum och låta henne bestämma över mig!!!!!?????
-82 födde jag min dotter Sabina, i dag förstår jag varför jag kände mig så himla hjälplös efter att ha fött henne, då kände jag mig så pass hjälplös att jag bodde hemme hos min mamma med sabina under dom ca 2 första mån, idag förstår jag ju varför jag gjorde det....fan säger jag bara.
Sen dom andra gångerna jag varit gravid, så har det gått till på samma sätt, men dom gångerna har jag varit starkare, och inte låtit henne ta överhand om mina beslut.
-Jo hon lyckades faktiskt 1 gång.....har aldrig haft en sån ågnest i hela mitt liv som den gången jag tvingades göra abort för att HON tyckte det!
Vidare...
Tänk att både jag och mina syskon valt fel parten??
-Jo det är sant..
Vet inte hur många gånger hon styrt och haft sig för att det har varit fel på dom, eller oss....
Men när hon till slut upptäkt att nu är det bara så här, då är partnen i fråga världsbäst.
Så småningom flyttade även mina syskon hemmifrån eller blev utkastade, och hon såg till att ingen av oss hade kontakt med någon annan av syskonen, märkte hon eller fick veta att man hade kontakt med någon var hon snabbt där och sabbade med skitsnack....hon såg hela tiden till att ingen ville träffa den andra.
Långa perioder bröt jag kontakten med henne för man pallade inte att behöva välja, välja kille och välja syskon.
-94 väntade inte bara jag barn, ja som vanligt så var det gap och skrik på att jag gjorde det fast det nu var mitt 4e barn, utan även en av mina syrror, men se det var bara pluttinuttigt.
-ja ja men hon fick andra törnar i stället lite längre fram syrran alltså....men vi var ju ganska vana nu mera med dåliga ryckten & spydiga komentarer från henne.
-ja jag kan inte dra upp allt i mitt liv, men det finns massor.
men nu tar vi ett skutt fram till år 2000.
I augusti-00 så sa jag i från en gång för alla, och bröt kontakten.
Absolut det bästa jag gjort.
Att ha förnedras av henne i många år men att sen ge sig på mina barn, då har det gått långt.
Att jag haft barn med en aning överviktdet är en sak, men att den så kallade mormor alltid gav sig på dom med glåp ord det är för mycket, och eller försöka pressa dom på upplysningar om mig och min dåvarade man, bara för att jag höll igen och inte berättade så mycket om vad som hände innan för mina egna väggar.
-Nää så jag sa tack och adjö.
Det tog en mycket lång tid innan hon gav upp och lämnade oss i fred,ringde och skrev osv...
men till slut blev det tyst..... en tid.
2001 gifte jag mig....
och jag tog faktiskt kontakt med min så kallade pappa...jag bjöd in honom och hans fru.
Ack Ack säger jag bara, vem satt inte på bröllopet och gastade och ville ha mera att dricka om inte han.
-Nej tänkte jag stilla, samma så kallade pappa, dricka, ego,här är jag.
-Ja ja vi höll en sporadisk kontakt som i stort sätt bara gick ut på att han ville berätta vad han gör, vad han tjänar och hur fackat bra han är.
Han har varit genom den tiden vi haft en spradisk kontakt så här, att antingen har man kontakt med honom eller mamma men man fick inte ha kontakt med både, visst spela roll hade ju ändå ingen kontakt med henne.
Tiden från 2001 fram till nyligen så har vi nog bara träffats när någon av ungarna eller jag fyllt år, ja någon julklapp har det väl blivit ochså.
Jo just det jag och Simon och min sista man blev faktiskt utbjudna till deras så kallade paradis.
vad handlade den helgen om??-Skryt och skryt och ännu mera skryt.
Och massa alkohol...och massa taskiga komentarer rakt i ansiktet på Simon att han var tjock! Hatar sånt!!!
2006 så vet nog dom flesta av mina vänner att min man tog livet av sig hemma i sängen brevid mig.
Inte änns i sorgen och allt som blir runt om fick jag vara i fred från min så kallade mamma.
Under en tid fick jag många mess och gästboksinlägg, där hon skriver att allt var mitt fel och att hon förstod att min man tog livet av sig..Hmm konstigt säger jag bara.-Hon som aldrig gillade honom.
ja det var sååå mycke olika förnedringar, att man inte änns fick sörja i fred utan bara fick massa skit kastat i ansiktet.
Tror ni jag svarade på ett ända mess? eller gästboksinlägg?? nej aldrig.
Jag har bara sparat allt, och ibland dyker dom upp när jag letar efter något papper och varje gång blir jag bara påmind att jag har det lugnt och skönt nu mera.
Jag minns natten jag blev änka...vilket kaos...
Då kände man sig faktiskt ensam som vuxen för första gången..
Som tur var hade jag min älskade granne " Åsa " som fanns vid vår sida, men ändå kände man någonstanns att jag ville ringa någon. Eftersom jag då hade kontakt med pappa så självklart är det ju honom man ringer.
Men det svaret jag fick av honom den tidiga söndagsmorronen det kommer alltid att finnas i huvudet och kanske är det just en sak som gör att jag nu väljer och har upptänkt att den som för honom är viktigast är han själv.
_jo svaret jag fick löd så här:
-Jaha...men bara så du vet så sticker vi till Spanien på tisdag och det tänker vi inte av boka.
-Far åt helvete säger jag bara!!!.
Kanske var det knappt en mån tidigare som han själv ringde mig och böla och sa att han funderade på att ta sitt liv, varför svarade jag inte då....-Du jag har inte tid, lagar mat vet du.
Jag är bra avensjuk på alla mina vänner SOM har bra kontakt med sina föräldrar, en annan fick fan inte välja och fick rent ut sagt ta det som blev över.
Nu så här längre fram i tiden, då man både har klarat av sina barn, att bli änka och att gå vidare, så blir man inte längre ledsen, utan bara jävligt arg!!
Och det känns som jag har rätt att vara det.
Nu är mina ungar stora och jag har alltid fått höra att dom är kanon alla 4, jag fixade faktiskt att både föda dom och föda upp dom och idag är dom harmoniska, klarar att stå på egna ben, dom ger mig massa glädje och kärlek.
Och jag försöker ställa upp så mycket jag bara kan.
jag försöker att inte lägga mig i deras liv, visst ger jag dom goda råd, men sen vad dom själva vill och bestämmer det kan bara dom själva avgöra.
Nu är det inte många veckor kvar förren mitt första barnbarn kommer till världen och jag kan bara säga att jag SKA bli världens bästa MORMOR.
//Just nu en mycket tänkande Morsan
På sista tiden har jag funderat en heldel på min uppväxt, mina syskon och dom så kallade föräldrar vi har.
-Ja vi fick ju aldrig välja, jag brukar säga " Vi fick det som blev över ".
Jag ska bara ta det i stora drag, och skriva mer om några tillfällen som satt sig fast i minnet.
Jag är äldst av 6 syskon.
Jag föddes -62 och jag har en bror född -65
vidare har jag 2 syrror som adopterades när dom var i stor sätt nyfödda.
Ena syrran född -70 och den andra -72
-76 fick jag ytterligare en brorsa och -82 kom min yngsta bror till världen.
Vi flyttade ut till Upplands-Väsby-72 tror jag det var, innan dess har jag i mitt liv bott på många ställen i Solna och huvudsta.
Jag började 4e klass och det var väl så där.
Min pappa drack en heldel redan på den tiden och man mådde inte speciellt bra.
Minns så tydligt ett tillfälle som ofta dyker upp i mitt huvud.
De var nog en hel vanlig kväll, jag hade varit i skolan men hade pratat lite för mycket på en lektion att jag åkte ut och fick sitta utanför och plugga i stället.
När jag kom hem den dagen så var jag oroliga att tala om vad som hänt.
men jag tog min mamma när hon stod och strök tvätt och pappa låg i badet.
jag berättade för mamma som i sin tur gick raka vägen till pappa och talade om att jag åkt ut från lektion.
Min pappa i sin tur blir helt jävla galen....säkert hade han druckit...måste ha varit så.
Han kastar sig ur badet, tar tag i mig och slår, och slå, och slå...sparkar,dunkar mitt huvud i väggen, slår vidare, sparkar...jag är livrädd 11 år gammal, så rädd att jag kissar på mig, kissar ner hetäckningsmattor, var av att jag får ännu mera stryk...det höll på i timmar.....
Vad hände sen?
-Jo dom ringer till skolan nästa dag och säger jag har cyklat ner för en trapp och måste vara hemma några dar.
det var ju smart av dom, själv var jag så blåslagen, ledsen och jävligt rädd.
När jag var 12-13 år skildes min så kallade mamma & pappa.
jag minns att min mamma hade träffat en ny kille bakom pappas rygg,och jag fick ofta följa med mamma och träffa den nya utan att någon annan visste.
Den nya killen var en typ som gärna slängde blickar efter mina kompisar, alla såg, men inte min mamma..
Fan vad jobbigt det är att kalla henne för mamma, för det har hon inte varit på många många år.
Men med den killen fick hon en grabb född -76.
Många nätter från -77 fram till ja kanske var det -79 kom han in till mig på nätterna och taffsade....
Tror du den där så kallade min mamma brydde sig?? inte ett dugg fast jag talade om för henne vad som hände på nätterna..
Det var en jävlig tid, kan inte säga annat.
Och i samma veva för att fly, fick jag många dåliga kompisar, man hängde inne på centralen, där fanns vi ett gäng med samma jobbigheter och vi tydde oss till varann.
runt -79-80 tog det slut, **puhhh** mellan dom, men tror du min mamma lät honom vara??
Nää den närmsta tiden efter så hyrde hon bil mellan varven och spionerade på honom, vem ville hon skulle följa med? -Jo jag!
Där satt vi och spionerade på honom när han åkte genom stan, stod utanför någon port på söder och kikade när han var på besök hos någon annan tjej.
-Va det en kul tid för mig??-Nää inte ett dugg, tvingad?? -JA!!
-80 träffade hon en ny kille som skulle bli som en pappa för oss, för vår egen pappa var redan ur bilden, han bara försvann, ja varför minns jag inte.
Den nya -ja han var inte kul......fick låna hans lägenhet för att mamma tyckte det kändes bättre att jag flyttade och hon flyttade in.
Lägenheten var totalt proppad av spritflaskor, dom fanns gömda precis överallt i hans bostad.
Ni kan ju tänka er hur vår uppväxt blev från den dagen han flyttade in hos min mamma?!
-Jag var ju älst och hade ju förmånen att kunna flytta, men aldrig kunde man koppla av.
Allt som oftast fick man rycka ut dag som natt för att förmedla mellan dom båda.
Till och med den dagen jag förlovade mig för första gången -81, fick man sitta en hel kväll och natt och försöka få dom båda sams, denna jävla alkohol.
Det var så himla synd om mina syskon, stryk, förnedring, min så kallade mamma vände oss syskon mot varann, pratade skit och dom trodde på det, även jag faktiskt.
Jag hade då träffat en kille, och jag blev med barn...men tror ni att jag fick bestämma själv om jag ville behålla det eller inte??
-Nej faktiskt tror jag inte att jag någon gång har fått bestämma själv om jag ville behålla ett barn eller inte.
Det blev ett jävla liv, ett jävla liv om att jag inte kunde ta hand om ett barn vilket helvete det var att få barn ..osv..
Hon var och är säkert än i dag jätte duktig på att manulpilera och bestämma,och fan den som inte går på hennes linje.
Ja självklart trodde jag ju som 18åring att jag säkert inte kunde fixa det där med att ta hand om ett barn, så tankarna lutade väl åt att det nog var bäst att göra abort, för min mamma tyckte ju det.
Plötsligt en kväll när min kille och jag hade varit på bio, för att bara komma bort, så när vi kom hem så stod det en ros och ett brev på köksbordet.
I brevet skrev hon att hon tyckte jag skulle behålla barnet, precis som ett godtjänande.
I dag undrar jag många gånger ur i helvete jag kunde vara så dum och låta henne bestämma över mig!!!!!?????
-82 födde jag min dotter Sabina, i dag förstår jag varför jag kände mig så himla hjälplös efter att ha fött henne, då kände jag mig så pass hjälplös att jag bodde hemme hos min mamma med sabina under dom ca 2 första mån, idag förstår jag ju varför jag gjorde det....fan säger jag bara.
Sen dom andra gångerna jag varit gravid, så har det gått till på samma sätt, men dom gångerna har jag varit starkare, och inte låtit henne ta överhand om mina beslut.
-Jo hon lyckades faktiskt 1 gång.....har aldrig haft en sån ågnest i hela mitt liv som den gången jag tvingades göra abort för att HON tyckte det!
Vidare...
Tänk att både jag och mina syskon valt fel parten??
-Jo det är sant..
Vet inte hur många gånger hon styrt och haft sig för att det har varit fel på dom, eller oss....
Men när hon till slut upptäkt att nu är det bara så här, då är partnen i fråga världsbäst.
Så småningom flyttade även mina syskon hemmifrån eller blev utkastade, och hon såg till att ingen av oss hade kontakt med någon annan av syskonen, märkte hon eller fick veta att man hade kontakt med någon var hon snabbt där och sabbade med skitsnack....hon såg hela tiden till att ingen ville träffa den andra.
Långa perioder bröt jag kontakten med henne för man pallade inte att behöva välja, välja kille och välja syskon.
-94 väntade inte bara jag barn, ja som vanligt så var det gap och skrik på att jag gjorde det fast det nu var mitt 4e barn, utan även en av mina syrror, men se det var bara pluttinuttigt.
-ja ja men hon fick andra törnar i stället lite längre fram syrran alltså....men vi var ju ganska vana nu mera med dåliga ryckten & spydiga komentarer från henne.
-ja jag kan inte dra upp allt i mitt liv, men det finns massor.
men nu tar vi ett skutt fram till år 2000.
I augusti-00 så sa jag i från en gång för alla, och bröt kontakten.
Absolut det bästa jag gjort.
Att ha förnedras av henne i många år men att sen ge sig på mina barn, då har det gått långt.
Att jag haft barn med en aning överviktdet är en sak, men att den så kallade mormor alltid gav sig på dom med glåp ord det är för mycket, och eller försöka pressa dom på upplysningar om mig och min dåvarade man, bara för att jag höll igen och inte berättade så mycket om vad som hände innan för mina egna väggar.
-Nää så jag sa tack och adjö.
Det tog en mycket lång tid innan hon gav upp och lämnade oss i fred,ringde och skrev osv...
men till slut blev det tyst..... en tid.
2001 gifte jag mig....
och jag tog faktiskt kontakt med min så kallade pappa...jag bjöd in honom och hans fru.
Ack Ack säger jag bara, vem satt inte på bröllopet och gastade och ville ha mera att dricka om inte han.
-Nej tänkte jag stilla, samma så kallade pappa, dricka, ego,här är jag.
-Ja ja vi höll en sporadisk kontakt som i stort sätt bara gick ut på att han ville berätta vad han gör, vad han tjänar och hur fackat bra han är.
Han har varit genom den tiden vi haft en spradisk kontakt så här, att antingen har man kontakt med honom eller mamma men man fick inte ha kontakt med både, visst spela roll hade ju ändå ingen kontakt med henne.
Tiden från 2001 fram till nyligen så har vi nog bara träffats när någon av ungarna eller jag fyllt år, ja någon julklapp har det väl blivit ochså.
Jo just det jag och Simon och min sista man blev faktiskt utbjudna till deras så kallade paradis.
vad handlade den helgen om??-Skryt och skryt och ännu mera skryt.
Och massa alkohol...och massa taskiga komentarer rakt i ansiktet på Simon att han var tjock! Hatar sånt!!!
2006 så vet nog dom flesta av mina vänner att min man tog livet av sig hemma i sängen brevid mig.
Inte änns i sorgen och allt som blir runt om fick jag vara i fred från min så kallade mamma.
Under en tid fick jag många mess och gästboksinlägg, där hon skriver att allt var mitt fel och att hon förstod att min man tog livet av sig..Hmm konstigt säger jag bara.-Hon som aldrig gillade honom.
ja det var sååå mycke olika förnedringar, att man inte änns fick sörja i fred utan bara fick massa skit kastat i ansiktet.
Tror ni jag svarade på ett ända mess? eller gästboksinlägg?? nej aldrig.
Jag har bara sparat allt, och ibland dyker dom upp när jag letar efter något papper och varje gång blir jag bara påmind att jag har det lugnt och skönt nu mera.
Jag minns natten jag blev änka...vilket kaos...
Då kände man sig faktiskt ensam som vuxen för första gången..
Som tur var hade jag min älskade granne " Åsa " som fanns vid vår sida, men ändå kände man någonstanns att jag ville ringa någon. Eftersom jag då hade kontakt med pappa så självklart är det ju honom man ringer.
Men det svaret jag fick av honom den tidiga söndagsmorronen det kommer alltid att finnas i huvudet och kanske är det just en sak som gör att jag nu väljer och har upptänkt att den som för honom är viktigast är han själv.
_jo svaret jag fick löd så här:
-Jaha...men bara så du vet så sticker vi till Spanien på tisdag och det tänker vi inte av boka.
-Far åt helvete säger jag bara!!!.
Kanske var det knappt en mån tidigare som han själv ringde mig och böla och sa att han funderade på att ta sitt liv, varför svarade jag inte då....-Du jag har inte tid, lagar mat vet du.
Jag är bra avensjuk på alla mina vänner SOM har bra kontakt med sina föräldrar, en annan fick fan inte välja och fick rent ut sagt ta det som blev över.
Nu så här längre fram i tiden, då man både har klarat av sina barn, att bli änka och att gå vidare, så blir man inte längre ledsen, utan bara jävligt arg!!
Och det känns som jag har rätt att vara det.
Nu är mina ungar stora och jag har alltid fått höra att dom är kanon alla 4, jag fixade faktiskt att både föda dom och föda upp dom och idag är dom harmoniska, klarar att stå på egna ben, dom ger mig massa glädje och kärlek.
Och jag försöker ställa upp så mycket jag bara kan.
jag försöker att inte lägga mig i deras liv, visst ger jag dom goda råd, men sen vad dom själva vill och bestämmer det kan bara dom själva avgöra.
Nu är det inte många veckor kvar förren mitt första barnbarn kommer till världen och jag kan bara säga att jag SKA bli världens bästa MORMOR.
//Just nu en mycket tänkande Morsan
Händer inte mycket men förhoppningar....
Tjohoo!!
Just nu känner jag mig ganska insnöad, händer inte ett skit i mitt liv.
Sommaren har bara försvunnit utan att man igentligen har tagit vara på den.
Man går mest bara och väntar, väntar på att saker som känns som en enorm börda ska ordna upp sig..
Fast är man född som jag med bara massa motgångar så förväntar jag mig inte heller att det ska gå bra, utan man får försöka hitta nya bättre vägar för att komma någonstanns.
I morron skulle igentlige sonen och jag åkt upp till Mora några dagar, för att åtminstone kunna säga lite längre fram i höst att man varit hemifrån åtminstone 2 gånger denna sommar..men det ser ut som vi blir hemma iallafall så här sista veckan innan skolan kommer igång igen med allt som det för med sig....-Ja jag vet att innan den änns kommit i gång så kommer det bli problem.
Sonen ska flytta en 7e gång och byta både skolmiljö och klasskamrater...ja om man nu kan kalla dom det?!
Sämre kommun än väsby och dess skolor kan knappt finnas....Helt och hållet deras fel att min son mår skit i skolan och inte får någon arbetsro och nu ska det göras ännu sämre, jag vet vad jag har att vänta.Många möten, många spring till skolan för att skydda, bevaka, stötta.
Tänk att det finns ungar i vårt samhälle som bara lever på att mobba, slå, förnedra, förstöra, jävlas med andra ungar.
Solklart har dessa JÄV...ungar skit hemma, och då ska dom som har det bra och tryggt hemma få stå ut med att bli mobbade på alla sätt.
Det ända rektorn i skolan kan säga är.
- Tänk om flera ungar hade en mamma som du.....-
ja tänk om dom hade det, då skulle jag kanske slippa sitta på helspänn hemma om dagarna och vara beredd på att rycka ut.
Tänk då skulle jag tex kunna gå ut och jobba i lugn och ro, och tjäna pengar, men som det är nu så bara måste jag finnas till hands med futtiga 6300:- i mån. -ja det är inte ett dugg kul.....men vad är viktigast??
En son som mår bra och känner sig trygg eller massa pengar och en son som blir mer och mer deppad och otrygg.
-Nä min son har haft tillräckligt med skit i sitt liv redan så heller fattig och och trygg.
Nu får vi försöka hitta på lite aktiviteter på hemma plan i stället dom sista dagarna.
Börjar med äventyrsbadet i husby i morron, sen får det bli någon bio...och sen får vi se.
I torsdags var jag i allafall ute.
Fick ett jätte trevligt mess från marie då hon ville bjuda med mig till Buck Rogers....Gratis mat och dricka och trevligt sällskap.Goa dej marie.
Tack Marie var precis vad jag behövde, fast jag var nog inte jätte trevligt sällskap just då...allt som händer runt en följer ju med dit man far..TYVÄRR!!!
Det jag just nu ser fram i mot är att min älskade syrra kommer hem från sin smekmånad i morron.
Har såå mycket att prata med henne om.
Funderar på om jag skulle köpa mig en hund till, spelar ju igentligen ingen roll, har ju redan 2 så vad blir det för skillnad??
Men ska tänka riktigt ordentligt först...både 2 och 3 gånger.Men blir det någon så får det bli en liten från min dotter som just nu har 5 härligt söta Dalmatinervalpar.Kolla själva
Själv har jag ju mina 2 tjejer...Wilma & Clara.
Det här är en favobild på Wilma & Findus.
//Kram kram Morsan.
Just nu känner jag mig ganska insnöad, händer inte ett skit i mitt liv.
Sommaren har bara försvunnit utan att man igentligen har tagit vara på den.
Man går mest bara och väntar, väntar på att saker som känns som en enorm börda ska ordna upp sig..
Fast är man född som jag med bara massa motgångar så förväntar jag mig inte heller att det ska gå bra, utan man får försöka hitta nya bättre vägar för att komma någonstanns.
I morron skulle igentlige sonen och jag åkt upp till Mora några dagar, för att åtminstone kunna säga lite längre fram i höst att man varit hemifrån åtminstone 2 gånger denna sommar..men det ser ut som vi blir hemma iallafall så här sista veckan innan skolan kommer igång igen med allt som det för med sig....-Ja jag vet att innan den änns kommit i gång så kommer det bli problem.
Sonen ska flytta en 7e gång och byta både skolmiljö och klasskamrater...ja om man nu kan kalla dom det?!
Sämre kommun än väsby och dess skolor kan knappt finnas....Helt och hållet deras fel att min son mår skit i skolan och inte får någon arbetsro och nu ska det göras ännu sämre, jag vet vad jag har att vänta.Många möten, många spring till skolan för att skydda, bevaka, stötta.
Tänk att det finns ungar i vårt samhälle som bara lever på att mobba, slå, förnedra, förstöra, jävlas med andra ungar.
Solklart har dessa JÄV...ungar skit hemma, och då ska dom som har det bra och tryggt hemma få stå ut med att bli mobbade på alla sätt.
Det ända rektorn i skolan kan säga är.
- Tänk om flera ungar hade en mamma som du.....-
ja tänk om dom hade det, då skulle jag kanske slippa sitta på helspänn hemma om dagarna och vara beredd på att rycka ut.
Tänk då skulle jag tex kunna gå ut och jobba i lugn och ro, och tjäna pengar, men som det är nu så bara måste jag finnas till hands med futtiga 6300:- i mån. -ja det är inte ett dugg kul.....men vad är viktigast??
En son som mår bra och känner sig trygg eller massa pengar och en son som blir mer och mer deppad och otrygg.
-Nä min son har haft tillräckligt med skit i sitt liv redan så heller fattig och och trygg.
Nu får vi försöka hitta på lite aktiviteter på hemma plan i stället dom sista dagarna.
Börjar med äventyrsbadet i husby i morron, sen får det bli någon bio...och sen får vi se.
I torsdags var jag i allafall ute.
Fick ett jätte trevligt mess från marie då hon ville bjuda med mig till Buck Rogers....Gratis mat och dricka och trevligt sällskap.Goa dej marie.
Tack Marie var precis vad jag behövde, fast jag var nog inte jätte trevligt sällskap just då...allt som händer runt en följer ju med dit man far..TYVÄRR!!!
Det jag just nu ser fram i mot är att min älskade syrra kommer hem från sin smekmånad i morron.
Har såå mycket att prata med henne om.
Funderar på om jag skulle köpa mig en hund till, spelar ju igentligen ingen roll, har ju redan 2 så vad blir det för skillnad??
Men ska tänka riktigt ordentligt först...både 2 och 3 gånger.Men blir det någon så får det bli en liten från min dotter som just nu har 5 härligt söta Dalmatinervalpar.Kolla själva
Själv har jag ju mina 2 tjejer...Wilma & Clara.
Det här är en favobild på Wilma & Findus.
//Kram kram Morsan.
Helt sjukt...
Morron!!
Idag är jag riktigt irriterad....
I 17 år bodde jag så här...
Och allt var frid och fröjd fram till den dagen jag kände att det var dax att gå vidare.
Tiden efter min gubbes självmord i lyan var jobbig för både mig och ungarna och en flytt skulle göra oss gått.
I paniken att komma där i från tog jag det som bjöds...
och hamnade så här..
eller kanske snarare så här...
-Ja det var ett stort kliv vi tog jag och 2 av ungarna
från 94 kvm ner till 30kvm...
I samma veva fick min älsta dotter en 3a i samma område..
Bra tänkte jag...VI BYTER!!
varför ska hon sitta själv i en större och vi 3 andra sitta på varann??
Sagt och gjort vi lägger in om ett byte hos vår nuvarande hyresvärd " Stena fastigheter " som ska vara såå bra??!!
Jo men visst, eller inte......
Trodde faktiskt på dom, efter ha bott hos Väsbyhem i alla år sen jag flyttade hemifrån-81.
jag har punkligt betalt mina hyror och aldrig stört en granne under alla dessa år.
Så kom dagen då vi skulle få svar på om byte.
Men icke sa nicke......jag har ju anmärkning hos kronkalle!!!!
-Ja jag har anmärkning där pga gamla skatter och INTE på obetalda hyror..
men se det strunta dom flullständigt i.!!
-VA vad är det för värld vi lever i?? helt sjukt.
Och jag är jäv....ARG!!!
Finns det inte EU regler även på oss människor som säger hur vi måste bo??
Eftersom jag bedriver en liten kennel och har besök från SKK som kollar mellan varven hur jag har mina hundar för det måste vara en viss kvm per djur, samma sak numera när man typ har kanin , marsvin, osv..
men oss människor då?? Vad ska vår kvm ligga på per person??
Tro fasen det är mot reglerna att bo som vi gör...
I går kväll skrev jag ett långt mail till huvudet på Stena fastigheter och sitter nu och väntar in ett svar..
nåde den säger jag bara om det e negativt...men jag är beredd.
Återkommer inom kort
//Arg Morsa.
Idag är jag riktigt irriterad....
I 17 år bodde jag så här...
Och allt var frid och fröjd fram till den dagen jag kände att det var dax att gå vidare.
Tiden efter min gubbes självmord i lyan var jobbig för både mig och ungarna och en flytt skulle göra oss gått.
I paniken att komma där i från tog jag det som bjöds...
och hamnade så här..
eller kanske snarare så här...
-Ja det var ett stort kliv vi tog jag och 2 av ungarna
från 94 kvm ner till 30kvm...
I samma veva fick min älsta dotter en 3a i samma område..
Bra tänkte jag...VI BYTER!!
varför ska hon sitta själv i en större och vi 3 andra sitta på varann??
Sagt och gjort vi lägger in om ett byte hos vår nuvarande hyresvärd " Stena fastigheter " som ska vara såå bra??!!
Jo men visst, eller inte......
Trodde faktiskt på dom, efter ha bott hos Väsbyhem i alla år sen jag flyttade hemifrån-81.
jag har punkligt betalt mina hyror och aldrig stört en granne under alla dessa år.
Så kom dagen då vi skulle få svar på om byte.
Men icke sa nicke......jag har ju anmärkning hos kronkalle!!!!
-Ja jag har anmärkning där pga gamla skatter och INTE på obetalda hyror..
men se det strunta dom flullständigt i.!!
-VA vad är det för värld vi lever i?? helt sjukt.
Och jag är jäv....ARG!!!
Finns det inte EU regler även på oss människor som säger hur vi måste bo??
Eftersom jag bedriver en liten kennel och har besök från SKK som kollar mellan varven hur jag har mina hundar för det måste vara en viss kvm per djur, samma sak numera när man typ har kanin , marsvin, osv..
men oss människor då?? Vad ska vår kvm ligga på per person??
Tro fasen det är mot reglerna att bo som vi gör...
I går kväll skrev jag ett långt mail till huvudet på Stena fastigheter och sitter nu och väntar in ett svar..
nåde den säger jag bara om det e negativt...men jag är beredd.
Återkommer inom kort
//Arg Morsa.
Idag känner jag mig så här......
Vissa dar e upp andra ner, idag e det mest upp...eller va det ner?!
eller så här.....hmmm inte lätt asså..
Man vet vad man har att vänta.....suck.
//Morsan
eller så här.....hmmm inte lätt asså..
Man vet vad man har att vänta.....suck.
//Morsan
