karaokemorsan

Lite glädje i allt jobbiga.

Nu har änterligen mina valpar kommit och med det lite extra glädje.

Jag har valpvakat sen i onsdags i förra veckan men inte förren tidigt i går morse vid 5 kom den första lilla valpen till livet.

I snabb följd föddes 5 valpar i loppen av en timme och ytterligare en efter 40 min.

men den sista fick jag under dagen plocka bort då den var för dålig för att ha ett bra liv.

Det jag fick är 2 choklad/tan färgade hanar och 3 black/tan tikar.

Här kommer en bild på dom små.

Klicka på rutan.

Förutom det så har det /är det ganska kämpigt just nu, inte direkt med mig själv men man blir ju ändå drabbas psykiskt.

Sonen har kommit i en period av deppighet, ångest och självmordstankar ""Igen"".

Allt handlar i stort sätt om skolan och kompisar...jag förstår det e svårt att vara närmare 14 år och inga kompisar ha.

Jag har gått på utredningar sista tiden med honom dels har en sorts visk test i skolan gjorts hos en psykolog som mycket riktigt kom fram till att han ligger flera årskurser efter i skolan...

Tacka fan för det som dom bollat runt honom i olika skoler och klasser och sen det som hände för 2 år sen...

sen vidare var jag med honom på sabbatsbergs sjukhus i 2 dar för att kolla om han kunde ha dystelexsi...ja och svaret på det blev att han har en ordentlig sådan.

-ja så jag som mamma kan verkligen förstå att han har det skitjobbigt och bryter i hop allt som oftast och inte vill leva längre.

Allt det här har gjort i sin tur att jag själv blivit himla osocial och går mer än sällan ut nu för tiden, känns som jag inte kan få ordning och kan hjälpa honom tillräckligt mycket som jag skulle önska.

Jag finns här för honom 24 tim om dygnet och går på möten och träffar högt uppsatta människor,springer i väg till plugget och räddar honom från nån mobbar och det händer minst 3 gånger i veckan, men tyvärr så fattar fan dom inte ett jävla dugg.

I bland skriker det inom mig att få träffa någon, någon som jag kan luta mig i mot någon att ösa över allt skit på..men det e bara en dröm just nu, finns inte en chans att änns orka tänka tanken att släppa in någon i vårt nu mera ganska isolerade liv.....men men

- kommer dag och kommer råd.......

//en trött Morsa