Full fart framåt....
Hej i värmen!!
Tänk att man aldrig blir nöjd...för varmt för kallt för.....osv...
Ibland kan jag nu mera känna mig ganska kluven,,inte med vad jag känner utan snarare att man åtsidosätter andra saker för att man just är kär...man vill helst hela tiden bara finnas i denns närhet..
ja det känns som det blir en balans gång för mig och jag vet inte hur jag ska vända och vrida mig för att inte såra någon annan.
Då menar jag mina barn och mina nära vänner....
Men jag vet inte om dom igentligen missunnar mig att få vara lycklig, tills man kommer in i vardagen för den finns ju alltid bakom hörnet och lurar...och kanske tror jag att jag redan sätt en glimt utav den, men abslolut inte negativ.
Just nu så snurrar det en heldel om den kommande flytten, och konstigt nog känns det fortfarande bara bra, ingen ångest överhuvudtaget.
Pappren på denna lägenhet är nu på väg för uppsägning och inget återvändo.....
Utan bara full fart framåt.....
På sönag i nästa vecka...12/7..så bär det av upp till Mora en vecka i en liten liten stuga på campingen, igentligen finns det nu mera även en husvagn i familjen men den får vila till nästa år, känns inte bekvämt med hundarna och sticka i väg än...och det pga att dom gafflar en heldel...och sånt funkar ju inte så bra då om inte annat så blir jag stressad utav det.
-Ja som sagt, kär är jag än och hoppas att så förblir.
Bara full fart framåt...vad har man att förlora?
//Puss Morsan
Tänk att man aldrig blir nöjd...för varmt för kallt för.....osv...
Ibland kan jag nu mera känna mig ganska kluven,,inte med vad jag känner utan snarare att man åtsidosätter andra saker för att man just är kär...man vill helst hela tiden bara finnas i denns närhet..
ja det känns som det blir en balans gång för mig och jag vet inte hur jag ska vända och vrida mig för att inte såra någon annan.
Då menar jag mina barn och mina nära vänner....
Men jag vet inte om dom igentligen missunnar mig att få vara lycklig, tills man kommer in i vardagen för den finns ju alltid bakom hörnet och lurar...och kanske tror jag att jag redan sätt en glimt utav den, men abslolut inte negativ.
Just nu så snurrar det en heldel om den kommande flytten, och konstigt nog känns det fortfarande bara bra, ingen ångest överhuvudtaget.
Pappren på denna lägenhet är nu på väg för uppsägning och inget återvändo.....
Utan bara full fart framåt.....
På sönag i nästa vecka...12/7..så bär det av upp till Mora en vecka i en liten liten stuga på campingen, igentligen finns det nu mera även en husvagn i familjen men den får vila till nästa år, känns inte bekvämt med hundarna och sticka i väg än...och det pga att dom gafflar en heldel...och sånt funkar ju inte så bra då om inte annat så blir jag stressad utav det.
-Ja som sagt, kär är jag än och hoppas att så förblir.
Bara full fart framåt...vad har man att förlora?
//Puss Morsan
Kärlek och planering...
-Ja är det inte så att just kärlek och planering går ihop i ett?!
Eller är det så att kärlek övergår i planering?!
Tankar flaxar runt i huvudet...
Tankar som..
-Inte bli impulsiv
-inte springa tiden i för väg
-inte stressa på
-inte låta känslor ta överhand
-inte inte inte...
MEN FASEN...man lever 1 gång och varför bromsa?
Varför inte bara vara impulsiv, låta känslorna ta över bara leva och låta se.....
Jag tänker göra så i allafall, bara åka med och njuta av livet.
- Ja och planering har även vi...för mycke planering??
-Nej inte om man känner att det här var det bästa som hänt en..
Att det här var meningen med livet, även om vi båda fick vänta himla massa år innan vägarna korsades på riktigt.
Micke och jag träffades redan för ca 3 år sen, men då hade vi annat på varsitt håll........
Jag själv hade just blivit änka och livet var förvirrat, jag trasslade in mig i något jag ångrar mycket mycket djupt, men just då var jag helt blind, tänkte inte överhuvudtaget utan fann mig bara i situationen, Micke levde ihop med en tjej och vi blev vänner, träffades ganska ofta ute, minns att jag hade ett speciellt öga för honom men är inte sådan att jag går i mellan, även om han i dag tycker jag skulle ha gjort det...skrattar...
Ett år senare går även hans tjej bort, och även för honom blev nog livet ganska förvirrat...och man kör ett race man kanske inte igentligen vill, eller kanske är tvungen att gå igenom precis som jag gjorde.
Men ja nu har våra vägar korsat efter många slingrande grusiga vägar.
Idag säger vi båda att vi önskat att det hänt för länge sen, men tror nog faktiskt att allt har en mening och att det skulle ta den tid det nu tagit.
Därför känns det inte alls konstigt för oss båda att redan nu satsa full fart framåt.
Planering??? -JA massor.
1 november drar jag och sonen från denna lya och flyttar till att börja med några kvarter bort till my love.
Om ett par år lämnar vi stockholm och letar något eget i stället.
20101010 låter vi klockorna ringa, vad har vi att förlora...kärleken är stark och kommer att så förbli...vad kan komma i mellan??
//Puss
Eller är det så att kärlek övergår i planering?!
Tankar flaxar runt i huvudet...
Tankar som..
-Inte bli impulsiv
-inte springa tiden i för väg
-inte stressa på
-inte låta känslor ta överhand
-inte inte inte...
MEN FASEN...man lever 1 gång och varför bromsa?
Varför inte bara vara impulsiv, låta känslorna ta över bara leva och låta se.....
Jag tänker göra så i allafall, bara åka med och njuta av livet.
- Ja och planering har även vi...för mycke planering??
-Nej inte om man känner att det här var det bästa som hänt en..
Att det här var meningen med livet, även om vi båda fick vänta himla massa år innan vägarna korsades på riktigt.
Micke och jag träffades redan för ca 3 år sen, men då hade vi annat på varsitt håll........
Jag själv hade just blivit änka och livet var förvirrat, jag trasslade in mig i något jag ångrar mycket mycket djupt, men just då var jag helt blind, tänkte inte överhuvudtaget utan fann mig bara i situationen, Micke levde ihop med en tjej och vi blev vänner, träffades ganska ofta ute, minns att jag hade ett speciellt öga för honom men är inte sådan att jag går i mellan, även om han i dag tycker jag skulle ha gjort det...skrattar...
Ett år senare går även hans tjej bort, och även för honom blev nog livet ganska förvirrat...och man kör ett race man kanske inte igentligen vill, eller kanske är tvungen att gå igenom precis som jag gjorde.
Men ja nu har våra vägar korsat efter många slingrande grusiga vägar.
Idag säger vi båda att vi önskat att det hänt för länge sen, men tror nog faktiskt att allt har en mening och att det skulle ta den tid det nu tagit.
Därför känns det inte alls konstigt för oss båda att redan nu satsa full fart framåt.
Planering??? -JA massor.
1 november drar jag och sonen från denna lya och flyttar till att börja med några kvarter bort till my love.
Om ett par år lämnar vi stockholm och letar något eget i stället.
20101010 låter vi klockorna ringa, vad har vi att förlora...kärleken är stark och kommer att så förbli...vad kan komma i mellan??
//Puss
Kan livet vara såå här härligt??!!
Tänk att livet vände för mig..Känns så himla underbart.
En man att älska, och få dubbelt tillbaka....
Hur mycket kan man älska, finns det en gräns??
Nej för oss finns ingen gräns alls och kommer inte att finnas heller....
Känslan att somna och vakna tillsammans, få en puss och orden jag älskar dig innan han försvinner för dagens jobb, det gör en lycklig...att få mysiga mess gör mig varm och leende....att tycka klockan går alldeles för sakta nu mera..
kan göra mig galen.
Hur kan två människor passa så bra för varann?? Det är helt otroligt.
-Jo ärlighet, spontalitet, tokigheter, massa kärlek...skrattar...Ja och mycke mer.
-Ja just nu lever livet...
För jag har en fantastisk man att älska, 4 underbara ungar att älska, ett helt fantastiskt barnbarn att älska..ja och hundarna förståss.
Nää jag har inte glömt mina vänner..men visst har jag inte bara hunnit med dom just nu som jag borde, men ni vet.
En bild på Min härliga trollunge, mormors tjej NORA 9 mån.
En man att älska, och få dubbelt tillbaka....
Hur mycket kan man älska, finns det en gräns??
Nej för oss finns ingen gräns alls och kommer inte att finnas heller....
Känslan att somna och vakna tillsammans, få en puss och orden jag älskar dig innan han försvinner för dagens jobb, det gör en lycklig...att få mysiga mess gör mig varm och leende....att tycka klockan går alldeles för sakta nu mera..
kan göra mig galen.
Hur kan två människor passa så bra för varann?? Det är helt otroligt.
-Jo ärlighet, spontalitet, tokigheter, massa kärlek...skrattar...Ja och mycke mer.
-Ja just nu lever livet...
För jag har en fantastisk man att älska, 4 underbara ungar att älska, ett helt fantastiskt barnbarn att älska..ja och hundarna förståss.
Nää jag har inte glömt mina vänner..men visst har jag inte bara hunnit med dom just nu som jag borde, men ni vet.
En bild på Min härliga trollunge, mormors tjej NORA 9 mån.
Vardagsmat i daxläge
Jag är fortfarande lika kär....om inte mera...en kille full av upptåg, full av ideer, charmig, genomsnäll...vad kan man mera begära?
Mina dagar utan honom ((Han jobbar)) ser ut så här från HONOM.
SMS) Jag hittar inte orden för vad jag ser i dig men dom finns här i mitt hjärta dom finns här just för dig.
Jag lovar och jag svär att jag älskar dig av hela mitt hjärta./Puss
SMS) jag är så kär i dig så du anar inte, älskar dig så mycke så jag kan spricka, det känns så bra med dig/ Puss
SMS) Älskar dig vill vara hos dig, du är det bästa i mitt liv, är galen i dig/ Puss
SMS) Älskar dig jätte mycke//Puss
SMS) jag är så kär så jag blir galen, du är det bästa i mitt liv älskar dig/ Puss
SMS) Du är världens bästa älskar dig så mycke så jag kan spricka av glädje. /Åuss
SMS) Är så lycklig att ha dig /Puss
SMS) Jag älskar dig ville bara säga det, du är så underbar./Puss
SMS) Längtar efter dig/Puss
SMS) Älskar dig, saknar dig så mycket att du anar inte./Puss
-Ja det här var ett litet axblock av sms från en som verkligen älskar mig....
Tack Micke för att du finns i mitt liv, livet har fått en ny mening....
Älskar dig me....
Mina dagar utan honom ((Han jobbar)) ser ut så här från HONOM.
SMS) Jag hittar inte orden för vad jag ser i dig men dom finns här i mitt hjärta dom finns här just för dig.
Jag lovar och jag svär att jag älskar dig av hela mitt hjärta./Puss
SMS) jag är så kär i dig så du anar inte, älskar dig så mycke så jag kan spricka, det känns så bra med dig/ Puss
SMS) Älskar dig vill vara hos dig, du är det bästa i mitt liv, är galen i dig/ Puss
SMS) Älskar dig jätte mycke//Puss
SMS) jag är så kär så jag blir galen, du är det bästa i mitt liv älskar dig/ Puss
SMS) Du är världens bästa älskar dig så mycke så jag kan spricka av glädje. /Åuss
SMS) Är så lycklig att ha dig /Puss
SMS) Jag älskar dig ville bara säga det, du är så underbar./Puss
SMS) Längtar efter dig/Puss
SMS) Älskar dig, saknar dig så mycket att du anar inte./Puss
-Ja det här var ett litet axblock av sms från en som verkligen älskar mig....
Tack Micke för att du finns i mitt liv, livet har fått en ny mening....
Älskar dig me....
Man ska aldrig säga aldrig
-Nä det är väl så att man aldrig ska säga aldrig...det har jag nu förstått.
Att åter få känna sig älskad och att älska någon det trodde man aldrig.
Mitt liv har fått en ny vändning en ny chans.
Att kärleken igentligen fanns bara runt hörnet det trodde man inte.
Trodde inte på att älska igen, trodde inte på en ny chans, trodde bara att det skulle vara jag resten av mitt liv.
Trodde inte jag skulle orka, vilja, kunna älska igen, men man ska aldrig säga aldrig.
Det jag nu har fått känns så underbart bra, ser ljust på framtiden igen...har så mycket att ge och får så himla mycket tillbaka...men en underlig känsla finns någonstans inom mig.....känslan av att man faktiskt är till åren och man vet inte hur mycke tid man har..hur långt man ska planera....knäppt kanske då man faktiskt bara fyller 47 men ändå.
Man tänker i allafall på ett helt annat sätt nu än för 10 år sen, i allafall jag.
Jag har alltid haft jätte svårt att bara bli kär, utan för mig har det varit något som växt fram med tiden, men denna gång känns det som jag var beredd, visste vem han var, hade tänkt mycke på just honom, kanske långt där inne ett litet hopp funnits under en lång tid..men ville inte trampa i klaveret som det heter.
Hjärtat har alltid klappat lite fortare när vi setts på byn, men tanken att kanske en dag få vara honom rikigt nära den fanns inte.
Inte på riktigt i allafall..
Men jag fick faktiskt chansen och blev mer än överlycklig när den var besvarad...
Allt har en mening även om den i bland är långt borta och tar en himla lång tid på sig.
Kan tänka tanken att varför hände inte det här för länge länge sen?
Men vet att det inte skulle vara så här lyckat om det hade hänt tidigare,
vi behövde nog båda gå igenom massa annat först, och av det lärt oss massor massor som nu kan undvikas, kanske är man mer rädd om det man nu har pga det man redan gått igenom.
Det jag nu har ger mig=
-Massor av kärlek
-Omtanke
-Humor
-Trygghet
-Tro på framtiden
-Lugn inom mig
Älskar hans ögon, hans leende, hans sätt att se på mig
Allt känns så äkta......
jag tror på framtiden.
Älskar dig.
//Din
Att åter få känna sig älskad och att älska någon det trodde man aldrig.
Mitt liv har fått en ny vändning en ny chans.
Att kärleken igentligen fanns bara runt hörnet det trodde man inte.
Trodde inte på att älska igen, trodde inte på en ny chans, trodde bara att det skulle vara jag resten av mitt liv.
Trodde inte jag skulle orka, vilja, kunna älska igen, men man ska aldrig säga aldrig.
Det jag nu har fått känns så underbart bra, ser ljust på framtiden igen...har så mycket att ge och får så himla mycket tillbaka...men en underlig känsla finns någonstans inom mig.....känslan av att man faktiskt är till åren och man vet inte hur mycke tid man har..hur långt man ska planera....knäppt kanske då man faktiskt bara fyller 47 men ändå.
Man tänker i allafall på ett helt annat sätt nu än för 10 år sen, i allafall jag.
Jag har alltid haft jätte svårt att bara bli kär, utan för mig har det varit något som växt fram med tiden, men denna gång känns det som jag var beredd, visste vem han var, hade tänkt mycke på just honom, kanske långt där inne ett litet hopp funnits under en lång tid..men ville inte trampa i klaveret som det heter.
Hjärtat har alltid klappat lite fortare när vi setts på byn, men tanken att kanske en dag få vara honom rikigt nära den fanns inte.
Inte på riktigt i allafall..
Men jag fick faktiskt chansen och blev mer än överlycklig när den var besvarad...
Allt har en mening även om den i bland är långt borta och tar en himla lång tid på sig.
Kan tänka tanken att varför hände inte det här för länge länge sen?
Men vet att det inte skulle vara så här lyckat om det hade hänt tidigare,
vi behövde nog båda gå igenom massa annat först, och av det lärt oss massor massor som nu kan undvikas, kanske är man mer rädd om det man nu har pga det man redan gått igenom.
Det jag nu har ger mig=
-Massor av kärlek
-Omtanke
-Humor
-Trygghet
-Tro på framtiden
-Lugn inom mig
Älskar hans ögon, hans leende, hans sätt att se på mig
Allt känns så äkta......
jag tror på framtiden.
Älskar dig.
//Din
